Kennel Ambush | Kontakt

Första blicken på Doglas när jag kom till utställningen på lördag morgonen. Det pirrade rejält i magen. Men jag avvaktade tills efter att han varit inne i ringen innan jag sa hej. Men innan dess hade jag upplevt en hel del annat, vi kom ju redan till Moskva under torsdagen.

Tina Uneholt och jag och så även vår medresenär Mia Andersson ( Bullterrier). Att vi träffades har vi att tacka den man som bokade resan åt oss. Det är väl det enda vi har att tacka den mannen för. Jo kanske att vi faktiskt bestämde oss för att åka. För det var en annons på Värmlands kennelklubb som gjorde att vi fattade beslutet att ge oss iväg. Få allt service med hjälp med hotell och framför allt visum. Men vi hade säkert fixat det bättre själva. För att annonsera ut en utställningsresa till Eurasia show som pågår i två dagar, och boka hem resenärerna utställningsdag 2 en timme innan utställningen ens har startat. Och dessutom hemlighålla att detta har skett för Tina och mig. Nej, den arrangören som annonserade på Värmlands kennelklubb ger vi inget för. Hade vi fixat det själva så hade det blivit både billigare och mer tidsanpassat. Ja, vi var nära att avstå att åka överhuvudtaget. Men betalt är betalt, då skulle allt vara förlorat och vi hade missat ett underbart äventyr. (Vill förtydliga, det var inte Värmlands kennelklubb som stod för arrangemanget, utan den man som annonserade på deras hemsida´, så att ni förstår vart vår ilska och besvikelse riktas)

I alla fall, vi hade då till sist fått kontakt med Mia, som också hade läst annonsen om resan till Moskva, och försökt få fram Tinas och mina mailadresser ett bra tag, som denne man nekat att skicka henne. Men till slut kunde vi enas, tur var det eftersom jag företagsamt nog hämtat ur våra pass och visum personligen, för hade de skickats med post så hade vi absolut fått stanna hemma, för de hade aldrig hunnit komma fram i tid (går det att missa mitt missnöje...)

I väntan vid gaten så studerade vi våra pass... och t o m Mia, som så är en ny bekantskap, utbrast "Men Lotta du ser ju ut som en intern". Något som gjorde att jag vi passkontrollen på hemresan fick ta den närgångna studie av mig som en komplimang, det tog ett tag innan passpolisen släppte igenom mig, de synade mig om och om igen, och jag fick till slut ta av mig glasögonen... Mia som då stod bakom mig bubblade av skratt och jag själv hade fullt sjå att hålla ansiktet under kontroll, skulle jag le, så skulle jag bli än mer olik mig på passfotot...

Väl framme i Moskva blev vi mötta och hämtade av Nata, ägare till Shaggy ( Seamrog Shy Guy) Hon visade galant hur man rattar en bil i Moskva, och det är inte det lättaste, bilar över över allt, det bor ca 10 miljoner i Moskva, och det märks i trafiken.

Och Nata gick inte av för hackor... vi åkte helt plötsligt upp på en trottoar, omringade av fotgängare... polissirener i bakgrunden... de jagade dock inte oss... men det kändes så... men i Moskva finns inga regler för att hitta en parkering, det är bara att fixa till en...

En kväll blev vi faktiskt stoppade av polisen och Nata fick böter... När hon kom tillbaks från polisbilen, så menade hon på att det var tur att hon var både ung och vacker, och sambon Valentin duckade undan... det var hans råd och anvisning om körandet som resulterade i att polisen vinkade in oss. Men alla vi tre som var kvar i bilen var glada att Nata kom tillbaks med sitt körkort i behåll... Valetin hade visat mig hur man dricker Vodka i Mosvka och den enda som hade kunnat köra bilen var Tina... och än idag vet vi inte om det var Tina eller vi andra som var gladast över hur historien slutade.

Utmattade efter denna dag i Moskva kom vi till hotellet. Dök ner i våra sängar, med ett gott skratt... insåg att påslakanskulturen inte är riktigt llika dan som hemma...

Så var det snart morgon igen, en lugn och skön morgon på hotellet, sen en riktigt repa på stan... herre jesus vad våra ben värkte senare på kvällen.

Nu hade vi även Irina och Lena med oss. Irina är en härlig skatt när det gäller historia, och vad mycket vi fick berättat för oss. Kreml, Röda torget, avrättningsplats, Lenins mossuleum, den okände soldatens grav, och glass i ett köpecentra. Och inte att förglömma en gigantisk honungsmarknad. Tur att burken inte läckte i resväskan hem :-)

Efter den grundligt guidade rundturen så var det dags för restaurangbesök. Ytterligare parkering på en trottoarliknande parkering, en restaurang med riktigt touch av det jag i varje fall ser framför mig om man säger Ryssland till mig. Och ni skulle jag få smaka på rysk vodka. Valentin var mer än glad för sitt "vodkasällskap" och lyckades beställa in lite extra... serverat i små karaffer och stora snapsglas.

Vi avslutade kvällen hemma hos Nata och Valentin, Shaggy kammades och Oksana ( Doglas matte) kom dit och skulle trimma lite hundar. Doglas var kvar på hotellet, vi skulle ses på utställningen, efter inte före.

Dödströtta slockande vi på hotellet för att gå upp i ottan. Vi blev hämtade av Anja som vi inte träffat förut, men som bodde i närheten och skulle ställa en valp under dagen. Ja, de sa att Anja bodde i närheten... men det var nog med moskvamått mätt... och det var bara så snällt att hon ville hämta oss främmande svenska besökare.

Ingen frukost hade vi hunnit få i oss, och inget fanns öppet när vi kom, automatkaffe fixade Valetin till oss efter att nästan ha strukit Rubel sedlarna för att de skulle accepteras av automaten... men Valentin insåg att här gällde det att få fram kaffe till svenskorna... :-)

Fix och trix med hundar som på vilken hunduställning som helst. ca 25 hundar, så överdriver jag inte, över på en halvtimme... det var ett sådant tempo så det gick inte att hänga med... Att Shaggy blev bästa hane, det missade jag dock inte, inte heller att Doglas blev bästa veteran... det gick mig absolut inte förbi. Och sen, därefter fick jag hälsa på Doglas. Tårarna flödade på mig, känslorna svallade. Doglas var lika glad för det, mest intresserad av någon tik som stod i närheten. Det var underbart att se att hans goda humör är sig likt. Han var i så fin kondition. Och det märks att Doglas tycker om Oksana och att Oksana är jättenöjd med Doglas.

Mika som var med och hämtade oss på morgonen	Shaggy fixas
Oksana och Doglas	Doglas och Oksana
Årets Wheaten i Ryssland	Årets Veteran "Doglas"Oksana och jag Medaljen och pokalen som Doglas vann fick jag ta med mig hem, Det är ju vår förtjänst tillsammans menade Oksana, det värmde så i mig
vi hittade Mia bland Bullterrier folket	Valetin suckar... varför skulle Doglas in i finalringen... jag är ju hungrig...
I vissa grupper i finalringen var det så mycket hundar att de fick stå i dubbla ringar

Självklart var kvar och kika på finalerna. Doglas skulle ju in i BIS-veteran och Shaggy var uttagen till en liten jippotävling som ett hundmagasin höll i. I väntan, som var lång, kikade vi på olika aktiviteter. Bland annat Freestyle. Det märktes att det är en väldigt ung sport i Ryssland. På nednastående länk finns ett bidrag, dock absolut inte det bästa.

Till slut och äntligen, och ändå efter en lycksam omläggning i programmet till vår fördel och till Valetins lycka så var det ändå dags för veteranerna så småningom. Det gick inte vägen för Doglas den här gången. Men han blev ändå oförglömlig, kolla videon, det är inte kusinen Kerry Blue han vill åt, det är mattan, men ett gott skratt fick vi på läktaren.

Sen var det dags för nya tårar och farväl till Doglas och Oksana, men ändå en skön känsla inombords. Doglas stormtrivs, Oksana med och då gör jag det också :-) Doglas blöta pussar bär jag med mig hem och i mitt hjärta.

Tack till alla er som gjort dessa dagar till ett härligt minne. Allt vi har fått sett och alla skratt. Alla samtalsämnen... allt ifrån peace till dukes
( internt skämt... med anknytning till ryska... går inte att översätta...)

Hemresan gick bra, trötta var vi, upp 0400 svensk tid, men tänk vad bra flyget gick 0855... och vi var hemma 0915 och dessutom två timmar yngre...

Och vilka härliga nyheter, precis när vi kör in på vår kära Aprilväg hemma i Jakan så ringer mobilen, och meddelandet kommer. Shaggy fick cacib och Doglas blev BIR... Så himla roligt, en av Rysslands största utställningar :-) Så tråkigt att Tina och jag inte var där just den dagen... något som mannen som ordnat vår resa är skyldig till, oförlåtligt. Att boka om de biljetter han bokat hade blivit en allt för dyr historia. Men oavsett om vi var där eller inte så gick det kanon för de hundar vi höll tummarna för. Grattis Nata och Oksana!!!

	Nata Tina Julia
	Nästan som hemma...
Ryska gossar	En fontän som en klocka (sedd uppifrån ett annat våningsplan) Klockan är 17.05
Rulltrappa i shoppingcentra	Hardrock Café
Tunnelbanan
72 stayter på en tunnebanestation	En del avskavda där förbipasserande klappat och känt... likaså gjorde vi...
Utsikt från något som kallades typ "fågelbacken" 4 av de sju monumenten kunde vi se ifrån utsiktsplatsen	Ett femte fanns precis bakom oss

Moskva/Doglas