Ännu en gång inträffar ett fenomen en varm och solig vårdag, att jag tillbringar hela dagen i stort sett inomhus... bara för att ställa ut mina hundar. Jag som verkligen tycker bäst om årstiden våren, älskar vårsolen, och gärna väljer bort allt som har med inomhus att göra... utom jjust när det är utställning på gång...Men det var ju nära den här gången... Västerås... så en liten stund i solens varma strålar hann jag med i baden baden när jag kom hem :-)
Chippen skulle ställas ut igen. Gick ju inte så bra nere i Malmö, där han fick en tvåa (varför påminner jag mig?) Så lite nervös var jag... men samtidigt så är jag själv rätt nöjd med Chippen och hoppas ju att någon domare kan se detsamma som jag ser i denna hund. Och så blev det, Chippen vann juniorklassen, fick sitt första HP, och jag är jättenöjd. Visst ett Ck är alltid roligare att få, men samtidigt så kan jag själv tycka att Chippen behöver mogna både här och där, så ett HP är absolut tillräckligt bra, och definitivt bättre än en tvåa, och kanonkritik fick han och denna gång stämde den överens med vad jag själv tycker. Det gjorde den inte nere i Malmö... så det är väl därför jag är lite störd över den tvåan han fick där. Det bästa var dock, i och för sig så gjorde han det även nere i Malmö, Chippen skötte sig galant, inte alls på bakbenen för att nå upp och pussa mig hela tiden... det är så han är egentligen är:-) Han jobbade verkligen... och sen vet jag med mig att jag inte har något att sätta emot Mamma Scan... hon vinner alltid... :-)
Det gäller även för Ike... Mamma Scan... han är så foglig med köttbullen framför nosen... utan den har han helt andra ideér, något att jobba på, jag vet... vi har massor att jobba på Ike och jag... Så att vi får ihop det och att han visar sig från den fina sida och showhund som han är. Och det gjorde vi inte idag... inte ett steg blev rätt... jo ett varv var suveränt, då flöt han runt i den härliga stil han kan ta en ring... om han vill. Vi håller på att utarbeta en taktik för att komma tillrätta med att han slarvar bort sig, bara rusar fram, studsar och passar... för det är synd när hans steg är så störtsköna när han "gör det". Och visst det hänger på mig, att jag sänder ut rätt signaler, visar vad jag vill... osv... så vi är två om det. Att Ike lyckades få till en reservplacering i Bästa Hane det tar jag till mig som ett kvitto på att han är en välkonstruerad hund... och väl medveten om att hade vi fått till stegen så hade vi nog, kanske, stått högre upp på prispallen, utan att förringa de hanar som blev placerade före honom. Och just idag är jag bara glad för att han fick en placering. Och det är jag egentligen överhuvudtaget, för jag ställer egentligen bara Ike för att hålla honom igång, just nu, vi ställde så mycket förra året, så vi håller ett lägre tempo i år. Men när tävlingsnervern slår till och jag ser att jag har en chans... då blir jag taggad... så klart att jag vill att Ike ska visa sina fördelar, men gör han inte det, då är det så, och då är jag glad för att han i alla fall är med och slåss om placeringarna. Och ska jag placera honóm i en mysfaktors tävling, så om jag är domare så vinner han med hästlängder :-)
Snälla... snälla...snälla (melodifestivalen...:-) en liten köttbullebit har du
väl ändå...?
Skumpan, Windisle Champange... Ike´s mormor still going strong :-)
Jättetråkigt att bara ha hanar med sig på en utställning, allt är ju över så fort. Och så var det denna gång, men vi kunde ju å andra sidan lugnt och sansat kika på tikarna, och slappa och invänta knytkalaset. Något som många nog såg framemot. Särskilt Hübinettan, som i och för sig flera gånger under dagen ville dra åt en obefintlig svångrem... Vi alla som var där njöt i fulla drag, så gott, vilka anrättningar.
Ja, ni anar inte det var marinerad fläskfile, lax och en laxtårta som bara
smälte... en tornado av härliga salamivarianter... mmm... vad gott, potatisallad
med capris... gud vad jag gillar capris... potatis med... min egen obeprövade
nudelsallad satt gottgott, den ska jag göra fler gånger... och som avslutning en
gudomlig chokladkaka och så såna där förädiska goa snäckchokladbitar... ja har
jag missat att nämna nån gobit så är det för att jag njuter ännu och inte har
landat. Så härligt trevligt, hoppas att utställningsåret fortsätter i den
andan... gemytligt umgänge runt ringen... sen kan vi ju konkurrea i själva
ringen, det är ju en annan sak... Knytkalset i sig är ju ingen nyhet för mig,
det har ju jag varit med om många gånger tack vare Tina som så ofta dragit igång
det, kanske vi kan bli ännu fler som vill stanna kvar och bara äta gott
och ladda batterierna och umgås under detta år. Säger jag som inte ska ställa ut
så mycket och ofta... men jag kan ju komma och äta en bit :-)
Så sen kommer jag till något som jag tycker är roligt... en studie...
egentligen trix o fix för att lära oss kameran som vi har med alla dess
inställningar. Men det blev ett väldigt roligt bildgalleri. Med en essans av
något som det nog ligger något i, gäller absolut även för mig själv
Att hur du går så går även din hund... Bilderna är bara knäppta rakt av
för att testa inställlningar, men visst går det att dra på mungiporna... och
visst är det så att vi påverkar våra hundar när vi visar dem :-)
Och så har vi dem som som knappt nuddar marken...
Ja, man har inte roligare än vad man gör sig... och jag gjorde nog något...för trots min besvikelse över att inte kunna visa Ike till sin fördel, så hade jag en trevlig dag, och upplevde det som en god stämning runt ringen. Härligt!!!