Finns någon fras som lyder "Målet är ingenting, vägen är allt". Så varför då ta närmsta vägen när vi skulle ta oss ner till Larv på utställning. Vi, jag och Sandra Träff startade på tidig fredagseftermiddag och styrde då inte kosan mot Skara hållet, utan vi for till Kristinehamn och slog oss samman med Tina och Thomas Uneholt. Vinsten med det? Meningen var att Sandras Leeza skulle klippas. Men en del annat kom i vägen som snack och planering och skratt. Den största vinsten var nog Thomas härliga grillade hamburgare, och en att vi hann med att se på "Så ska det låta" Eller ska jag säga att vi "kolla kolla" på det programmet... de som såg det, vet att E-type framförde den låten, och i trötthetens tecken så blev det numera ett myntat uttryck för oss som såg programmet tillsammans.
Klockan 0415 ringde väckarklockan, bara att upp och hoppa och starten gick som planerat 0500, rätt exakt faktiskt. GPS-tanten larvade sig inte och vi hittade fram till Larv utan problem. Rätt härligt med tidig morgon körning, det är ett speciellt lugn och ett speciellt ljus, och framförallt inte mycket till trafik, något som jag inte är bortskämd med hemort i Stockholmstrakten.
Jag hade med mig Ike och Chippen den här dagen, och tänkte sen bara "kolla
kolla" på tikarna.
Chippen gjorde jättebra ifrån sig. Vann juniorklassen och fick sitt första CK.
Härligt! Min "lille" lätt förvirrade tokstolle börjar förstå att han har ett
jobb att sköta i ringen. Sen var det lite lugnt ett tag, trodde jag, för domaren
var så enormt snabb, det gick i hundranittio... så jag undrade nästan om han
verkligen "kolla kolla" hundarna. Men det gjorde han nog, bara att det gick
undan och att det var rätt få ord på kritikerna. I unghundsklassen var Tina inne
med Pluto, vi höll stenhårda tummar för att det skulle gå bra, och det gjorde
det, ett CK fick han, vi andra i sällskapet gjorde vågen och Tina dansade. Så
dags för öppen klass, Annika och Mickes Logan skulle in. Logan ville visa upp
sig, han satsade nog på certet, i varje fall så hoppade nog matte och husse på
det. Början var god... Logan vann sin klass. So far so good. Så var det dags för
championklassen. Den blev lite speciell för mig.
Micke protokollförare dag 1.
Ike och jag bråkar ju så om att han vill passgå... och jag blir irriterad på honom, och han kopplar nog inte vad det är jag begär av honom. Så när jag kände lite på Ike innan bedömningarna började så kände jag att det här funkar inte, jag kan lika gärna låta bli att gå in med honom, samtidigt som jag tänkte den tanken så föll min blick på Sandra och jag fick en idé. Jag frågade Sandra om hon ville testa ett varv med Ike, det ville hon, och det gick strålande. Och vi beslutade att hon skulle visa Ike. Lika bra att göra en förändring när det är något som inte funkar. Och det visade sig att min idé blev riktigt ljus. Istället för att domaren skulle tycka "not" så tyckte han "like ( Like It Or Not) För Ike visade sig jättefint med Sandra som handler. Lite rafflande blev det när domaren skulle fatta beslutet om bästa hane... Han dubbelkollade ("kolla kolla") länge o väl, och extra varv Logan och Ike, så där stod Annika o Micke och jag som finalisterna i idol... och hoppades att vår egen hund skulle vinna klassen, men ändå önskade vi varandra lycka till, för oavsett så skulle det bli bra placering, ingen av oss hängde löst) och Logan skulle få certet (om domaren inte skulle få för sig att göra ett lappkast och vända helt om... inget är ju säkert förrän det är helt klart) Till slut kunde jag andas ut (säkert Sandra också :-) Ike blev Bästa Hane, Logan tvåa med cert.
Ike och Sandra laddar inför Bästa Hane
Så började Tikarnas klasser innan vi hunnit blinka i snålblåsten. Sandras
Leeza, vann unghundsklassen, och dagen slutade med placering i bästa tik och
även att hon fick certet.
Jag fick det inte helt lugnt under tikarna. Kennel Lakkas hade "min tjej" Pepsi
med sig, och jag fick visa detta härliga yrväder ännu en gång, men det blev
inget resultat för oss. men vi hade kul, Pepsi och jag.
Så var det dags för Bir och Bim. Sandra fortsatte självklart att visa Ike. Ike nådde inte ändra fram, men det räckte så bra så. Vi var mer än nöjda med BIM alla tre Ike, Sandra och jag. Kennel Seamrog vann med sin uppfödargrupp. Vilket också innebar att vi skulle stanna till finalerna. Efteråt så kan man ju fundera på hur tokig man får vara... så kallt, regnigt och många timmars väntan. Och ju närmar vi kom tills det skulle bli dags, detsto sämre blev vädret. Och det blåste och blåste och regnade. Och Tinas tält ville nästan lyfta, jag vet inte hur många krafter det var som hängde i stagen för att inget skulle hända... nervositeten var stor, inte för hur det skulle gå i finalen, utan för hur det skulle gå med tältet. Största insatsen gjorde utställningens egen Mary Poppins... Hilde, som låg i riskzonen för att få en flygtur medans vi var inne och vände med gruppen... ut och in... snabbt som ögat.
Ni skulle hört "wheatenkören" Låten Singing in the rain har nog aldrig sjungits med större inlevelse :-)
Frusna, trötta och hungriga packade vi ihop och åkte mot Tånga Hed. Ett ställe som jag nog besökt årligen de senaste 5 åren. Ja, jag känner mig riktigt hemma där. Men denna gång blev allt lite bökigare... Det blev fel med rummen, vi donade och förhandlade med receptionen och tills slut blev kompromissen hyfsad. Och jag när jag kollat in mitt rum i en av längorna och kikade ut genom fönstret så gick det t o m att lyfta en del av packningen rakt in i rummet:-)
Min bil genom "mitt" fönster"
Mat mat... snabbt snabbt, och förberett hade vi gjort, det skulle bara in i ugnen...och under tiden så utbringade vi en skål för dagens framgångar, och Linnéa som visat Selma för Kennel Lakkas till BIR anslöt till sällskapet, och vi hade stor anledning att skåla allihop, BIR och BIM, hanhund och tikcert och uppfödargrupp. Fördelat på tre kennelprefix. Skålade det gjorde vi i små små flaskor, Fikonvodka... gott gott. Men jag har fått i bakläxa till Österbybruk... att inte suga... utan hälla... hur det nu ska gå till... men faktum är att mitt innehåll varade mycket längre än de andras :-)
Ugnen tog lång tid på sig... närmare sagt tre påsar snacks gick åt innan vi insåg att ugnen nog inte fungerade överhuvudtaget...
Ej samarbetsvillig ugn...i hungrigt tillstånd en riktig ovän
Efter en och en halvtimme så kom vi på att vi sätter in gratängen i en ugn i längan bredvid... så skedde... sen var vi inne i prat o skratt igen, och glömde bort oss, ända tills en granne kom och frågade om det var vi som lagade mat i deras hus... för brandlarmet gick hela tiden...
hm, inte första gången Tina och jag lyckats med det på Tånga... måste vara lite överkänsliga larm där. Men lite rädda var vi att vi att det vi nu så hungrat efter skulle vara förkolnat till att bli oätbart... Men ack vilken lycka, så var inte fallet
mmm... perfekt...
Mätta, trötta, och faktiskt lite varma i kroppen så var det väldigt skönt att krypa till sängs.
I utställningsmått mätt så var det sovmorgon. Skönt. Nya tag och solsken. Det var som vanligt enormt trångt runt ringarna, och det gällde att samsas efter bästa förmåga, men det brukar fungera med lite god vilja. Eftersom det var så trångt slog jag inte upp mitt eget lilla kyffe idag utan mina hundar boade sig i Tinas tält. Vi hade första parkett. Mer än nära domartältet. Och möjlighet att lyssna till denne domares nogranna kritiker. Mycket sympatisk domare, om jag får tycka till.
Så nära... fotat från min stol.
Micke, protokollförare dag två.
Överblicksbild
Som en dans i championtik klassen.
Den här dagen hade jag bara anmält Chippen. Det gick inte lika bra som under gårdagen. Tvåa i sin klass med hp. Men kritiken var hur bra som helst. Men domaren tyckte att Chippen är lite stor... och han är inte av den mindre typen, så det är helt okej, allt annat var mer än bra. Sen skulle jag ha lugn o ro, trodde jag, men det blev en öppenklass hane, en assisstans i championklass, när Tinas lins satte sig på tvären mitt under bedömningen av Winston, Handler brist i Bästa Hane, jag fick äran att visa Logan, och så härliga Pepsi igen bland öppenklasstikarna, Leeza i bästa tik, Pluto i bästa unghund (terrierklubbsutställning) och så Seamrogs uppfödargrupp. På nåt sätt så är att att ju färre egna hundar jag har med, desto mer är jag i ringen, men det är bara roligt :-)
Tack o lov så regnade det inte under dagen, var bara jättekallt så fort solen gick i moln. vindrufsiga och rödmosiga i ansiktena så smakade smörgås med gott pålägg smarrigt värre innan vi skulle packa ihop för hemfärd.
Snygg design, men jag får inte säga att det var ett gott bröd, det är ju inte
"Pågens", eller hur var det Micke?
Mickes husbilshembakta bröd, varma... tack Micke!
Visst ja! Lexus skulle ju klippas innan vi åker...
Ett självklart stopp på hemvägen, den här gången blev det i Köping, vi hade
planerat Arboga... men då sov jag så gott :-)
En del av min viktigaste utrustning, för mig ett måste när det är
tältuppsättning och vinterkallt på våren.
Tack Sandra för att du visade min ögonsten Ike, så roligt att taktiken lyckades.
Efter en sådan här härligt trevlig helg så är batterierna verkligen laddade för en ny arbetsvecka
Fullständigt resultat hittar du på Wheatenshows