Håslöv 090627

Jag vet att jag får mina tokiga ideér emellanåt. För en vecka sedan så bestämde jag mig för att genomföra som jag kände att jag verkligen ville göra, men man gör inte så... åker till Skåne för en femtimmars kurs i vardagslydnad...Men jag hittade argumentet som skulle försvara mitt handlande... kan jag resa lika långt till en utställning ´bara för att vara 10 minuter i ringen... då kan jag också åka på kurs till Skåne :-)

Annonsen för kursen såg jag på wheatenklubbens hemsida för ett bra tag sen... men som sagt... det var ju för skåningarna... inte för mej. Men jag tyckte att det lät så intressant så jag gick in flera gånger och läste, tanken gnagde i mitt undermedvetna. När mina argument fallit på plats och viljan var oöverstiglig så anmälde jag mig och Ike till kursen, bokade tågbiljett, för bil kändes lite långt i sommarvärmen utan fungerande air condition. Sista pusselbiten skulle nu falla på plats. Jag ringde min syster som mycket lämpligt bor i Malmö (Håslöv ligger strax utanför) och frågade vad de skulle göra i helgen, om hon hade tid att bjuda på middag på lördagkväll och lust med en nattgäst. Lyckan var med mig, syster med familj var hemma till helgen, och lämning och hämtning både här och där skulle ingå i helpensionen.

Vad var det då för en kurs. Jo, Vardagskoll heter den. Mer finns att läsa på www.vardagskoll.se. Jag föll för beskrivningen i annonsen, och med många hundar hemma behövs ledarskapet ständigt byggas på. Och att flera av instruktörerna är wheatenägare förminskade inte mitt intresse. Och Ike var självklart utvald som min träningskompis och följeslagare på resan. Han drar sig inte för att få igång en diskussion med andra herrar, ett beteende som jag gärna vill bryta, eller i varje fall ha koll på i vardagen, och han är en fena på att vilja ligga längst fram längst ut i kopplet.l

Det var soligt, hett, roligt, nyttigt, lärorikt, tankeställande, och gav mersmak. 19 wheatenekipage och flera passiva deltagare. Några kända ansikten fanns på plats, så jag behövde inte känna mig helt som en främling långväga ifrån, och språket kan jag ju, skåning som jag är :-)

Jag fick många nya infallsvinklar, och filosofin verkade fungera på Ike, fungerar nog på mig med, men jag måste träna o träna så att jag blir tydlig nog. Åh, vad kul vi hade :-) Tänk att min Ike kommenderad sitt ( ett kommando som han egentligen inte kan :-) satt till slut helt still med 18 andra wheatens runt omkring sig, med kopplet på marken och jag en "försiktig" bit bort :-)

Behöver jag säga att både Ike o jag sov gott nästan hela tågresan hem :-)

foto: Malin Schmiedtke

Jag har valpar i valplådan just nu, och Nimbuz som pappan heter bor tillsammans med sin ägare Malin i närheten av Håslöv. Och registeringspapprerna för kullen ska ju undertecknas av både kvinnliga och manliga parten. Så jag mailade Malin och frågade om hon möjligtvis skulle komma på kursen. Det skulle hon :-) som hjälpinstruktör. Så det var mitt i prick, jag hade inte träffat Malin tidigare, det var Björn som gjorde parningsresan. Det var jättetrevligt att ses. Och Malin fotade en del under kursen, så därav bilden på mig o Ike. Jag hade egen kamera med mig... men den föll totalt i glömska... jag var fokuserad till max, ville suga ut allt jag kunde ur kursen.

Och jodå, vi har varit ute på runda Ike o jag... han har full koll på vad jag vill att han ska gå... kloss intill... vi får se... "chocken" kanske går över ... men det är ju upp till mig om det ska funka eller inte :-)