Sundsvall 091004

Tredje året på raken tror jag att det är att jag åkt till Sundsvall för att ställa hund. Tre olika vandrarhem har jag bott på, alla på olika sett boeende med sin egen charm. Förra året var det ett före detta mentalsjukhus... jag trivdes jättebra där, i år var det ett före detta äldreboende, jag fann min plats där med :-) gemensamt med alla tre olika, är att de serverar frukost 0600... vilket innebär att det känns lite extra lyxigt, att hinna med en ordentlig frukost innan man är på plats, och det bara genom att sätta sig till bords. Jovisst, man måste ju i regelrätt bufféstil förse sig själv av det som bjuds, men det besväret tar jag gärna då allt från ägg till fil finns på plats... och disken tar någon annan hand om, underbart.

I år låg inte vandrarhemmet i Sundsvall för allt var fullbokat när vi fick tummarna loss och leta boende. Nu blev det Gnarp... ett par mil söder om Sundsvall. Eftersom det varit ett äldreboende så fick vi varsin lägenhet. Agneta och Julia i en och jag och Björn i den andra. En etta med toa och riktigt kök och gemensam dusch för dessa två lägenheter. TV på rummet Yippi för körslaget körde ju igång för säsongen.


Ost och vin och körslaget, sämre uppladdning kan man ha inför en utställning.


Thea fick också se på Körslaget... för hon skulle klippas... Björn hade tänkt fel och sagt till mig att det var 50 hundar före rasen... och då tänkte jag genast ( jag som gärna skjuter upp saker o ting) att då hinner jag mer än väl att klippa Thea på plats... även om vi tar sovmorgon. Men nu var det inte så... utan det blev kvällsklippning blandat med ost o vin och TV och prat... Att man aldrig lär sig... :-)

Tro nu inte att kvällen var slut bara för att Thea var färdigklippt och alla körerna hade sjungit färdigt på TV:n... då var det dags för mig och Agneta att i vandrarhemmets regi gå på PUB-kväll i Gnarp. Vi trotsade ett regnväder utan dess like och tog oss över vägen och in i lokalerna. Eftersom vi var natt gäster så sparade vi 140:- kronor var och glassade in som VIP-gäster :-) Och aldrig förr har vi kännt oss så betittade förut... (eller ja... nej...kanske... för många år sen att någon enstaka noterat ens entré vid något tillfälle, typ för 30 år sedan eller nåt :-) Alla kände alla, vi kände oss som nåt exotiskt inslag.

Agneta beställde öl till oss i baren... vi tog inga glas... att halsa direkt ur flaskan... gjorde att vi kände oss mer bekväma. Folket i Gnarp är jättetrevliga och nyfikna.

Ett band spelade upp till dans.

Några dansade

Hur vilt det kan gå till i Gnarp det vet vi fortfarande inte, men ordningsvakterna var på plats.

Vi stannade inte så länge, vi skulle ju upp dagen efter, men om det berodde på ordningsvakternas pondus eller de trevliga Gnarpborna, det vet vi inte, men inte ett ljud som störde på hela natten, så tyst och mörkt och sköna sängar och svårt att vakna när klockan ringde.
Jag gillar Gnarp :-)

Uppdrag att testa snygg prototyp för godispåse har jag blivit förärad genom Tina Uneholt. Men jag skjuter på uppdraget, tills jag hittat kardborrband som stänger påsen... för annars är jag allt för frikostig med köttbullar, spridda över hela ringen. Men snygg är den!

Kaiser, Ike, Thea och Mira var de hundar som skulle ställas. Björn hade Ike, Julia Kaiser och jag tjejerna Mira och Thea.

Först ut var som sig bör killarna. Det gick rätt bra. Kaiser andra bästa hane och Ike tredje bästa hane. Björn och Ike klättrade från reservplatsen till tredje platsen, mest p g a trevligt beteende, då det var mutter bland några av killarna, Ike var dock oberörd (!) och fick då en mera framskjuten placering, bara att tacka och ta emot.


Kaiser (Wheaten My Love Leaning ABC)


Ike (Ambush Like It Or Not)

När det var dags för tjejerna så blev domaren snål på CK. Men visst känns det lite som om man blev lite snuvad på konfekten. 3 CK delades ut till tikarna... ja då har du redan förstått att det inte var mina tikar som fick dem :-( Men det är sånt som händer och inte hela världen...
Mira vann sin klass med en otroligt fin kritik, och ett HP. Det var excellent i kritiken både hit o dit... men det som fattades var temperamentet. Och det håller jag med om. Det som var roligt var att Mira som är tveksam till tjusningen med utställning, inte tvekade, var helt med på banan, även om vi var inomhus. Det en vinst i sig :-) Thea... var det någon som sa temperament... jag var sjöblöt av svett efter att ha varit inne med henne i ringen... jobbat stenhårt för att få henne att överhuvudtaget stå still. Thea tycker att det är så roligt, har så mycket energi och vill så mycket... en härlig tjej. Även Thea fick en kanon kritik, men det räckte inte mer än till en andra placering i öppna klassen och en slätstruken etta.


Mira (Ambush Miracle So Magic)


Thea (Ambush I Knew I Loved You)

Men så kom jag till mitt sorgliga avsked i Sundsvall... rör inte hundar, rör inte människor... men väl ett par skor. I det hejdundrade regnvädret som var på lördagskvällen, så var det bara att inse att mina älskade skor gjort sitt. ( närmare 10 år har vi vandrat omkring tillsammans) Blötan trängde in underifrån, kunde vrida ur strumporna, ni som känner mig vet hur känslig jag är för kyla när det gäller mina händer och fötter ( har jag uppfödarmötet i Mariannelund att tacka för... minusgrader i oisolerad friggebod...) och nu fick mina fötter sig en blöt nerkylning igen. Jag kollade skornas sulor på morgonen innan utställningen... ingen vacker syn... sprickor o hål rakt igenom... att jag inte sett detta tidigare... har nog inte velat se...


Ingen vacker syn...


Bye bye love...

Shoppingrundan är tveklöst på inkommande... och även om avskedet var sorgesamt, så är det roligt att ha en anledning att shoppa nytt.

Hemresan gick galant, bara ett svårt val... MAX eller MCDonald's... den här gången vann MCDonald's... deras cheddar dip är godast :-)