Växjö 091101


Äntligen så var det då dags, Växjöutställningen... eller i ärlighetens namn... kroppkakor hemma hos familjen Elofsson i Emmaboda. Lördag morgon kom Sandra Träff till oss för att vi skulle samåka. Hon hade fångat upp vår Thea, som varit på semester en vecka i Västerås. Och Thea tar man inte, man fångar henne, för hon är ett yrväder :-) Sandra hade Lexus och Leeza med sig, men bilen var inte full för det, och det var den inte heller under hela resan ned, lite fler ryms, trots att vi stannade i Moraberg för att plocka upp Kaiser.

Vilken skillnad det var att köra i år, dagtid och i plusgrader och strålande solsken, inte en snöflinga så långt ögat nådde, inte ett moln...inte en droppe regn inte heller sandaler av plats.... ( typ citat... i varje fall delar... Tomas Ledin)

Snabbstoppens resa, inga långa besök hos MC, bara snabba kisspauser och en o annan cheeseburger att tugga i sig i farten, snabba chaufförsbyten, allt för att hålla ångan uppe och inte bli alltför mätt inför kvällens inmundigande av hemgjorda kroppkakor. Och det är sant, även om få tror på det... vi stannade inte i Mjölby... in varje fall inte på vägen ner... :-) Konkursvarning på just det MC utfärdas :-)Väl på plats, rasta hundar, bädda, få hundarna på plats i rummet, säga hej, kolla läget, tippa antalet gjorda kroppkakor (75 st... jag hade rätt :-) så var det dags att sätta sig till bords... mmm... det är gott, riktigt gott, ja snapsen den var inte dum den heller.


ser kanske inte så gott ut, men det är... med smör och grädde och sylt, men att man ska dricka mjölk till.., näe där går min gräns för kulinariska upplevelser har jag inte druckit mjölk sen jag var fyra år (blev serverad sur mjölk då) så håller jag den linjen.

Kastruller så stora att de får diskas i badkaret... alla sätt är bra... utom de... osv... :-)

Jättegott och mastigt, ingen bantningskur att tala om, tack Lena o Pontus för en småländsk upplevelse, både kroppkakor och besök på glasbruk, ja även tack till Tim som var chaufför så vi kom till glasbruket :-)

Och det är roligt att äta kroppkakor i Emmaboda, för det blir så mycket, jag förstår inte varför, fniss o skratt. Och ungdomarnas tävlan om att äta flest kroppisar kunde ju inte gamlingarna med kropp att tala om hänga med på... och det värsta är att det syns ju inte på ungdomarna att de näst intill förätit sig... det enda man märkte var att de tuggade långsammare och långsammare,.. och att de för en stund var riktigt beskedliga :-)

Så var det natt och god sömn (fast det av någon outgrundlig anledning så för första gången på flera år tog funderingar på livet överhand och jag kunde inte somna... för mycket, säkert någon slags kroppsfixering efter alla kroppkakor jag stoppat i mig) och snart morgon och upp i ottan och behövligt kaffe och macka och sen iväg från Emmaboda till Växjö. Sandra o jag gjorde ytterligare ett snabbstopp på morgonkvisten, inte MC (finns nog inte i Emmaboda) men väl bankomaten i Emmaboda, det är bara svänga höger, höger och inte mot Växjö... lätt som en plätt, så nu har vi verkligen varit i Emmabodas centrum.

Utställningen i sig var dryg, tog lång tid... det märkte jag inte först, för jag hade en del att pyssla med med Thea och även Kaiser, som jag inte räknat med att få klippa så mycket på, så jag var glad att rasen innan drog ut på tiden, men sen hade det gärna fått veva på i ett högre tempo. Vi var ju inte klara när finalringen startade, och då blev det lite fel i logistiken för mig. För även om allt tog sin tid, så precis när jag skulle hämta vårt bidrag till knytkalaset, så fanns det ingen tid alls... då, just då var det bråttom. Bara att slänga över nycklarna till Sandra och väsa i ena mungipan hämta, kylväskan... samtidigt som ett gäng i den avelsgrupp jag skulle var med i och visa hund, stod laddade och så stressade... de trodde ju att jag  var ute i andra änden på parkeringen och inte visste att det var dags... men så fel de hade... de kanske trodde att jag inte lärt mig att man måste lyssna på utropen när det drar ihop sig till något viktigt. Så jag var på plats när det var dags, tack vare att jag delegerat hämtningsuppdraget :-)

Hur det gick i rasringen då, ja det gick, bra för några, för många gick det inte alls, myself included :-( Kaiser betedde sig värre än en fyra månaders otränad valp, helt omöjlig... så det var bara på att vända på klacken. Han brukar verklgien vara en hund som vet att uppföra sig, men att gå på bakbenen studsandes (baklänges)  som en känguru och morrandes åt allt o alla... ( mer upphetsat än argt vill jag tillägga, för go o glad var han egentligen)


Kaiser med alla fyra i marken, och mina två stadigt låst i "ickehoppaposition.

Det var många ingredienser som gjorde att jag inte kände för att gå in med Thea i ringe, för med Thea så krävs det närvaro och tålamod, för hon är närvarande i kubik och tålamodskrävande, men så underbart positiv. Men positiv var inte jag i humöret, Så jättetack till Amanda Brügge som tog sig an Thea, som visades så fint. Ja, det såg nog inte domaren den här dagen... men flera av oss som satt runt ringen såg en härlig tik med attityd och glitter i ögonen. Ja, det är en sak att vara subjektiv, men faktum är att när jag läste kritiken på Thea, så fickc jag göra en extra koll om det var rätt nr på kritiken, för jag kunde omöjligt känna igen beskrivningen... jo möjligen korrekt bett och att hon är tre år... men resten... en tik i största laget.... hm... jag anser att det är en liten tik... både med och utan mätsticka...

Jaja... domaren dömer... men jag vet... :-) Näe skämt åsido... olika saker priorteras, men jag förstår efter att ha läst Theas kritik att domaren tyckte att Kaiser var en hane i största laget... för det stämmer faktiskt, men att andra hanar som är flera centimeter lägreän Kaiser får samma då undrar jag om den årliga synundersökningen missats... Bara mina egna funderingar, mycket väl medveten om att jag kan uppfatta helt andra saker från ringside, eller som aktiv handler.

Och jag är glad jag, Thea skötte sig galant i ringen, börjar mer o mer landa i sin uppgift och vet vad som krävs av henne, hon är inte ställd så många gånger som vuxen, ochhon hade roligt, och det hade nog Kaiser han med, med tanke på hans skuttande :-)


Kaiser inspekterar  "gubbarnas gäng" ( Förlåt Tim...)

Thea laddar...


Amanda och Thea


Thea fokuserad... på sin uppgift... eller köttbullen...

Ja på tal om köttbullar så var det här "godisgömmornas" utställning


Kolla godispåsen... en köttbulle måste jag smaka smaskens om den förvaras i en sådan "förpackning"


Eller den här designen

Förhoppningsvis finns de i en än större kollektion så småningom. Urfina och eleganta, praktiska ( nej jag har inte provision, tycker bara att det är så kul att det finns något funktionellt och snyggt i samma förpackning)

Ja mer om hur det gick, jag var med och visade avelgrupp efter Windisle Inycon. Och det var roligt, en snygg scarfs runt halsen... som faktiskt ärligt hade samma färgklickar riktigt ton i ton med det linne jag hade under kavajen... och det måste ju berott på just det, inget annat och inte hundarna att det blev en andra placering i BIS-finalen. Grattis till Stig Juréen med kennel Windilse, och även till den glade ägaren till Casper, Boel Rosenlund. Och framför allt roligt att Wheaten syns i finalringen.

Så var det där med fniss o skratt i goda vänners lag...


Om det beror på min "närkontakt" med älg under sommarn (krocken) eller för att värdparet bor på Älgvägen i Emmaboda...
Men jag kunde inte låta bli att få kontakt med en älg även på den här resan..

Så var det dags för hemresan. Långtradarnas Mecka... likväl i år som andra år så blir man ju mörkrädd ( tack Björn för extraljusen) hur långtradarna beter sig... say no more, närmare beskrivning behövs nog inte.. jo kanske.. klassiskt drama... flera långtradare i rad... uppförsbacke... du är redo... laddar för omkörning, blicken, pilen, filen... och tar sats... vad händer i just den sekund när du känner att du börjar köra om...då slänger sig framförvarande långtradare sig ut... här har vi då istället... filen. pilen, blicken..l. :-(

Jo just det, långa resor kräver mycket bränsle, och så även min nya bil... den kräver mycket bränsle... men är väldigt svårtankad... det gäller att ha gott om tid...

Foto taget efter ca 10 minuter på börjad tankning


Typ så där 10 minuter senare...ingen större skillnad


Men jag tankar på.... ger inte upp... och är glad för att jag kan le och tänka när jag tankar... på  er... Micke, Pontus och Anders.... ingen tankning kommer att bli långsam o långtråkig hädanefter :-) Men betänk att jag inte hade en tanke på vad ni tänkte...
( Behövs nog inte förklara att detta är ett interns skämt, detaljer om detta kommer jag aldrig att berätta utan hänvisar till upphovsmännen, Pontus, Micke och Anders)

Konklusion: Ett gott skratt förlänger livet . Egen tanke... vet inte om det är vetenskapligt, men oavsett om livet är kort eller långt... så känns det nog som längre och mer innehållrikt om skratten får sina rättmätiga platser.