Nära att vi inte kom iväg. Dagen innan utställningen kommer jag på att jag hade glömt stamtavlorna när jag vaccinerade valparna senast... alltså inte infört i stamtavlorna... Så det blev till att ringa och erkänna mitt förvirrade tillstånd ( = normalt tillstånd..) Men efter som jag har en mycket trevlig, duktig och tålmodig veterinär så löste det sig, och vi kunde hämta intygen i en brevlåda sen fredagskväll. Att det sen inte fanns en tillstymmelse till vaccinationskontroll på själva utställningen, det är en annan historia...
Denna utställning döpte vi till "Gör det själv" utställningen. För ingenting... eller i varje fall nästan igenting fungerade... jo parkeringen och fräsch restaurang, köfria rena toaletter, det hamnar på plussidan... men resten...
Det var ingen ingen stor utställning, men ett stort ridhus... tre ringar upptryckta bredvid varandra mot en vägg. Vi hade mittenringen... alltså bara en sida av ringens fyra möjliga tillgänglig.
Det var massor av hundar före wheatenbedömningen, så vi var relativt sent på plats, för att vara vi. 0900 stod bilen parkerad, enligt programmet det klockslag som bedömningarna skulle börja. Men när vi körde in vårt pick o pack så höll vi inte på att komma fram, det var smockat med människor precis innanför ingången.
Kö till nummerlappsutdelning, och samtidigt kö till en obefintlig vaccinationskontroll. De som skulle ha hand om den uppgiften hade inte kommit, och kom nog inte heller...
Väl vid ringside fanns det i och för sig plats, på andra parkett, längs den enda sida som var tillgänglig... inne i ringen var det däremot ödsligt. Nu var väl klockan ca 0920, och i ett hörn i bortre änden satt en mycket ensam domare. Inte en tillstymmelse till ringsekreterare i närheten.
Solen sken rakt in genom fönstren, härligt, länge sen vi sågs, solen och jag, men det gjorde att där domarbordet var placerat, så skulle det inte spela någon roll med vilken hund man gick in med i ringen, för domaren skulle vara bländad. Eftersom ingen annan var i närheten så möblerade domaren själv om för bättre utgångsläge.
Iväg för att köpa katalog, men det var en hopplös uppgift, hon som hade hand om
det hade inte kommit ännu... och kom nog inte heller... en liten stund senare så
basunerades detut i högtalarna att katalogerna uteblir p g a tekniskt fel.
Så var det klart för start, trodde vi... men ack nej, inga ringsekreterare till
vår ring i sikte.
Men wheaten folk är ett driftigt folk (finns kanske en anledning till att de valt just wheaten som ras) Linda Borneland som var på plats som moraliskt stöd är utbildad ringsekreterare gör slag i saken och går in i ringen och drar igång bedömningen.
Som tur var så fanns det några utprintade ex över ringar, raser, hundar, så faktiskt fanns det en möjlighet för Linda att fixa sin självpåtagna uppgift som ringsekreterare. Vi runt ringen fick springa till en stolpe... och det stämmer med hela arrangemanget... ett riktigt stolpskott...
Mitt under förmiddagen öppnades utställningen, och info om gruppfinaler osv basunerades ut. En info som på markplan inte existerade. ibland var det både domaren och Linda som var utanför ringen och drog i folk för att de skulle in i ringen, ibland var det vi själva som såg till att det fungerade, att det var dags, många ut och in i ringen blev det, för när det var dags så var man inte där, när det inte var dags så stod man uppställd o klar. Nummer och kön stämde inte heller alla gånger... ja lite typ leken " rita gissa spring" :-)
Sent omsider ljöd högtalarna och lite info om utställningen basunerades ut.
Ja, det var verkligen sent om sider...
Lätt förvirrat tillstånd som höll i sig hela dagen..,
Alla gjorde nog sitt bästa för att få ordning på showen, och säkert är att det är en utställning vi inte kommer att glömma :-)
Mina hundar Mira, Chess och Laszlo skötte sig jättefint i ringen. Mira som inte brukar gilla jobbet i ringen, var som en raket, hon sprang före och visade upp sig själv. Slutade som andra bästa tik, med beröm för en fin konstruktion under all päls.
Mira ( Ambush Miracle So Magic
Laszlo tyckte att det var toppen kul med köttbullar och all uppmärksamhet. Han travade på galant. Efter att fått en snabbkurs i att stå med alla fyra i backen, så stod faktiskt jättefint mellan varven
Laszlo ( Ambush This Love Of Mine)
Laszlo i full fart
Chess fick också genomgå snabbkursen i att hålla alla fyra tassarna på marken, oj vad duktig hon blev på kort tid, nästan att hon kunde ställa upp sig på egen hand. ( Jo, jag vet att det kan vara lämpligt att träna lite i förväg på hemmaplan också, men men....)
Chess ( Ambush Browned Eyed Girl)
Chess på språng
Chess BIR-valp 4-6 månader och Laszlo BIM-valp, ett härligt syskonpar där domaren menade på att det egentligen var hugget som stucket när det gällde BIR eller BIM.
Så var det dags för finalerna i de vuxnare klasserna, där det ryktades om att juniorklassen och unghundsklassen skulle slås ihop till en final, men vem kunde veta säkert? Det tog sin lilla tid att ta reda på, Jag tror att Linda varvade ridhuset minst en gång för att få fram någon vettig info. Ryktet stämde och så blev det. BIG- finalerna var väl lite mer soklara hur de skulle gå till, och Chess gick in i ringen och uppförde sig mycket väl, inte ett uns trött eller tagen av alla timmarna i ridhuset. Hon vann också gruppen, visserligen var de bara två i gruppen, men det kan ju räcka med en konkurrent för att förlora :-)
Nu kom ju den stora fördelen med att allt kaos gjort att klockan var mycket, även om BIS-finalerna var mycket försenade så blev väntan inte så lång. Chess fortfarande lika alert och med svansen på topp lyckades med att få en BIS-3 placering, och nu var de ändå så pass många att flera blev avtackade helt utan placering. Domaren var för mig okänd, och jag har ju ingen katalog att slå i och leta efter namnet.
Roligt var också att wheatenvalpen i 6-9 månader även han placerade sig i BIS-finalen, Conor's Guybrush Threepwood. Men mer placeringar för wheaten i finalerna blev det inte den här dagen.
Riktigt trötta packade vi ihop för hemfärd. Receptet för Kvällens middag är
jätteenkelt... hämtpizza var ett mycket lätt beslut att ta :-)
Receptet var egentligen givet för hela kvällen, att ta sig an TV-sofforna och
titta på Dansbanskampen.
För även om vi var nära den kampen i verkligheten så fanns inte det på kartan,
längtan efter vågrätt läge var för stark.
Foton är tagna av Sandra Träff och Agneta Lindström, och så Björn o jag själv