Så var det dags för utställning återigen, nu en lite längre resa, Norge,
Lilleström strax utanför Oslo. Ike och jag packade in oss i bilen redan fredag
dag. Första anhalten var Ikeas parkering för av- och pålastning... bättre ställe
finns ju inte för att lasta bilen full med hundar :-) Nu var det inte riktigt
som vanligt, för det var inga wheaten som slöt upp och skulle lastas in, utan
det var Socker, och Cissi, två drevrar och därtill Akira, en jämthund. Lite udda
sällskap, men väl så trevligt. När hundarna var på plats och vaccinationsintyg
och mat varr i säkert förvar så styrde vi kosan till nästa uppsamlingsplats,
hemma hos Lena Carlsson, där vi skulle övernatta, och Åsa Lundell skull ansluta
även hon med sin Jänta.
Mörkerkörning är ju inte min grej, har aldrig varit, och inte har det blivit
bättre med åren. Men på den här resan skulle jag testa min nya investering, ett
par nya glasögon, vid namn "roadpilot night & day. Enligt optikern så skulle de
göra underverk, när man blir bländad, ser dåligt i mörker och har svårt att se
vilken knapp som är vilken på instrumentbrädet och därtill kunna läsa ut vad
GPS:en visar... För bra för att vara sant tänkte jag och grävde ett djupt hål i
plånboken. Men var glad jag var när mörkret sänkte sig och de mötande bilarna
var en välkommen ljusglimt i det svarta. Helt otroligt, glasögonen fungerade.
Jag kände mig som en hel människa bakom ratten, och var inte helt slut och trött
när jag kom fram och klarade tre timmars körning utan stopp. Till och med kaffe
intaget låg på minimum. De brillorna var värda varenda krona :-)
Väl hemma hos Lena så kunde jag gosa lite med Lili (Ambush Remember Me), ett tag sen vi sågs, och härligt att träffas igen. Njuta kunde jag också göra av Hannas mat ( Lenas dotter) Oj vad gott det var. Och det kändes lovande, för Hanna hade lagat mat tilll oss som skulle räcka hela helgen... lyx lyx och massor av lyx. Tack Hanna!
Tidigt i säng och tidigt upp på morgonen. Vid halv fyra tiden startade vi bilen. Morgonruggiga men på gott humör. Åsa ställde frågan till mig: Lotta, vill du börja köra, eller vill du köra när det är ljusare? Mitt svar var att jag kunde ta den ljusa delen av körningen... Ett noll till mig... det blev aldrig ljust, det var mörkt när vi kom fram :-) Tack Åsa för att du körde hela vägen, men visst är det självklart att ungdomen orkar mer än gamlingarna... :-)
Ingen riktig adress var angiven i PM:et... så GPS:en var inställd på enbart Lilleström... och skyltningen till hunduställningen har vi fortfarande inte sätt något av... så väl framme i Lilleström var ví rätt vilsna. Men mitt inne i centrum kom en dam bärandes på en hundbur i riktning mot en taxibil. Lena slängde sig ur vår bil, och frågade damen om hon visste vart vi skulle... Följ efter taxin sa damen., I samma veva stannade en annan bil ( med wheaten bild på sidofönstret) och frågade oss om vägen.. Följ oss sa Lena... så det blev lite biljakt och typ "follow that car" på morgonkvisten.
Wheaten skulle bedömas under lördagen, de andra vi hade med oss på söndagen. Så full wheaten koncentration under dagen. Även Goforit Dogge Doggelito var plats, så Åsa hade fullt upp i ringen. Douglas vann sin klass med excellent.
Sen var det dags för Ike. Även han vann sin klass, öppenklassen.
Lite andrum i kamningen och klippning. Influensa (svin) dyrt kaffe inköptes och tummar skulle värmas upp för att hållas. Eftersom Åsa skulle visa Ike, så fick jag ta Douglas i Bästa Hane. Douglas var på hugget och en glad skit, och visade sig fint, men precis som vi trodde så räckte inte hans ungdomlighet till i den tuffa konkurrensen. Ike som dagen innan fyllt 3 år kände sig nog lite mer manlig och vuxen, och han fick hänga med ett tag till. Även om jag visste utgången så var det nervöst, när Jack och Ike tog det sista varvet innan slutplaceringen var klar. Årets Världsvinnare Honeylee's Lord Of My Heart mot Ambush Like It Or Not... lite hissnade känsla. Ike slutade som andra bästa hane med R-CACIB. Jack är ju redan Internationell Champion, så Ike får CACIBET så småningom :-) Det innebär att att han bara behöver ett till utomlands för att bli International Champion... så nu har vi ett mål, Ike och jag ( och Åsa som visar honom så galant, ett par i harmoni :-)
Jack och Irmgardt
Bästa Hane avklarat... dags för tikarna... dags för Jänta ( Goforit Christina Aguilera) Även Jänta vann sin klass, på bästa showhumör :-) Så i Bästa Tik var det dags att vara nervös igen... Men det slutade bra :-) Tredje bästa tik med Cert och R-Cacib.
Nu kunde vi pusta ut, kolla shoppingmöjligheter, äta, klippa valp som bor i Norge
Ingela läxar upp gammal man med gammal tik... Varför... det vet nog bara Ingela
och den gamle mannen :-)
Vi spanar in Lasses rumpa... eller i alla fall hans sittställning :-)
Mycket folk och trångt. Jag hade tänkt fota hundarna i ringen för Wheatenshows, men det gick bara inte, fick inte plats någon stans för en bra vinkel... så då blev det inte så :-(
En Soft Goulds valp på träning inför kommande utställningar... verkar inte som han behöver miljötränas så mycket mer :-) En sak är klar, han missade större delen av showen...
Kalla det för snabbfix... eller kanske panikfix... men fixas det skulle Douglas göras... i typ halvlek eller vad vi ska kalla det :-)
Wurzel bor i Oslo och passade på att komma för en klippning. Wurzel är Ambush Wonderful Rermark. Första gången jag träffade Wurzel sen han flyttade från oss i somras. En glad kille med mycken egen vilja :-) (Van Morrison kullen)
Trötta och fattiga... framförallt jag... man ska inte handla i Norge... men
vad gör man om man som jag råkar hitta det jag velat ha länge... ja då kommer
shopparen fram inom mig... jodå jag är fortfarande nöjd med inköpen :-)
Tack o lov så var GPS:en på hugget och tog oss fram till hotellet där vi skulle
bo. Mer än trötta var vi, märktes framförallt på vårat "fnisstillstånd" Den
ursprungliga tanken var att vi skulle ta oss vidare och umgås med andra svenskar
som härbärgerade sig i Oslo. Men trötthetstillståndet var totalt. så det blev
till att äta rester från dagens lunch på hotellrummet.
Även Cissi tyckte att våra rester var delikata, Tacos med gott vin till. Men så kom Åsa på att lite mer fest än så måste vi ha. Så Åsa gick iväg för att inhandla snacks...
Jag köpte jordnötter till oss, sa Åsa glatt :-)... en påse inte större än att omsluta typ tre nötter... Generöst sa Lena och jag... Men det var generöst värre... För en öl och tre jordnötter betalade Åsa NOK 90:-. Att vi åt med andakt behöver jag väl inte skriva :-)
Akria var vänligheten själv, värmde upp min säng, fast när jag skulle krypa ner så insåg jag att Akira trodde att det var hennes säng :-) Vi blev två om det slaget... Yippi, jag vann... tack o lov :-)
Även Cissi är ett trevligt sällskap i säng... och mycket diplomatisk... hon fördelade nattens timmar mellan oss tre tvåbenta mycket rättvist, ingen behövde känna sig utan en dos av Cissisällskap :-)
Mmm.... frukost... är det bästa jag vet... finns det något som är bättre så är det just hotellfrukost :-)
Iväg igen till utställningshallen... GPS:en var på hugget... Lena fick ge sig
i baksätet... för Lena har definitivt ingen inbyggd GPS i
nom sig..:-)
Akira i en hall, Cissi och Socker i en hall... och när det var dags för drever i
ringen, så fanns ingen Åsa... ingen Lena... bara jag o drevrarna... Lena och Åsa
var i Jämthundsringen. Det var bara för mig att leta reda på nummerlapp och
koppel och gå in i ringen... Jag hade inte koll på någonting... enbart vilken
ras det var... inte vilken klass... ålder... jo kön det visste jag ( går inte
att missa med den PisseNisse som Socker är :-) Hur man ställer en drever...
ingen koll... tänkte att det är nog lite mer bonnigt än wheaten... så jag
lunkade på och lätt kopplet hänga o slänga... Äh, det kändes bra :-) Socker vann
sin klass, men fick inget CK... trist, för det hade varit kul att få gå in en
gång till med honom, vi hade riktigt roligt Socker o jag. Åsa o Lena hamnade i
panik situation... de kom lagom för att se att Drever bedömingen hade börjat...
men de hittade inte mig och inte Socker förrän de såg oss in action...då pustade
de ut och Åsa kunde ladda för att gå in med Drever nr 2 Cissi.
Inget resultat på Cissi heller, men Cissi skötte sig galant. Som tur var så fick vi lite wheaten känsla under den här dagen också
Hamilton, en Goforit hund som är norsk medborgare kom för att klippas.
När Klippningen var avslutad och vi ätit upp det sista av Hannas goda mat, så bar det av hemåt igen. GPS:en överraskade oss med en ny väg, men den var inte sämre den.
Första anhalten på hemvägen var hemma hos Lena, där Hanna väntade med en ny kulinarisk anrättning och kaffe, så att orken skulle hålla ända hem till Jakobsberg.
Jag kunde inte låta bli att ta bild på denna vattenpöl belägen på vägen utanför Lenas hus... på fredagen trampade jag i minst tre gånger, iklädd foppatofflor= blöt o geggigt om fötterna. (Måste bara tillägga att det är mer än nattsvart runt Lenas hus mitt ute i skogen) Det första jag gör när vi kommer fram på söndagkvällen är att sätta fötterna i samma j-a vattenpöl... att man aldrig lär sig...
Sent på söndagkväll, äntligen hemma, så var det dags att säga hejdå till Socker, Akira och Cissi. Så var det snart vardag igen, och allt som vanligt igen :-)