Thea och Björn försöker se fina ut
Stora Stockholm... ett år sen senast... och det har gått fort. Det är en viss känsla... både stort och nära. Mellan 70 och 80 hundar anmälda i vår ras... och bingo... äntligen någon som har gjort en ring som jag gillar... en härlig storlek, så det går att få upp fart och hinna med att få ett tempo som flyter, inte bara hörnor hela tiden.
Tidig morgon som vanligt... och svårt att vakna... som vanligt, men det flöt på utan vare sig gigantiska garage- eller "komma in"- köer, Så så farligt sena var vi nog inte. Hundarna i bilen var Ike och Thea, på plats fanns Mira och Wallace, och inte att förglömma... Kaiser. Är nog första gången jag har mer än två hundar i min ägo med mig till just denna utställning, och nu var det helt plötsligt 4 stycken i eget kennelnamn + Kaiser, jätteroligt. Bara synd att vare sig uppfödargruppen eller Kaisers avelsgrupp gick att få ihop.
Thea och Björn försöker se fina ut
Lite tunnsått är det ju med utställningar under vintersäsongen, men desto roligare att träffas igen och prata och skratta ihop. Det är ju många ingredienser som blandas till en trevlig cocktail en dag som denna
mingel...
Finslip...
Förhandling... jodå, Agneta fick tillstånd av Hasse att inköpa nytt trimbord :-)
Gemensam glädje... i detta fallet var det Kaiser som blivit bästa hane som var
glädjeämnet :-)
och så tillkommer kryddan i cocktailen... jobbet inne i ringen
Ett jobb i olika faser...
Fas 1: Jobbet i line up...
Och är man inne med Thea som jag är i det här fallet så blir knogarna lätt söndergnagda... för Thea tycker att jag ska vara mer generös med mamma scans köttbullar... vi är inte riktigt överens... det känns i gnaget på knogarna...
Fas 2... samspelet i rörelser... om inte annat så stämmer steglängden mellan Thea o mig rätt bra :-) Thea är en härlig hund att visa, hon tycker att det är så kul, svansen går i ett, hennes största problem är nog att hon vill lite för mycket... något som ligger för den hunden även i vardagslivet = underbar är hon :-)
Framför domarbordet... här gäller det att ha simultankapacitet... jag vill ju fokusera på Thea... men vill även höra när domaren mumlar kritiken till ringsekreteraren... och dessutom, så hade trots respektabel längd på klänningen, den en förmåga att bli för kort om jag böjde mig fram... så då var jag tvungen att tänka på hur mycket "knäna böj" jag hade... mycket på en gång :-)
Domaren gillade Thea, det hon fick nedslag på var att hon är lite tunn... och det visste vi redan innan... Thea går på diet... inte samma som jag gör... utan motsatt diet :-)... Här gäller inte sådan matte sådan hund... jag vill ner... Thea ska upp...:-) En tredje placering i öppna tikklassen, med CK. Inte tokigt i en sådan pass stor klass.
Det var över huvudtaget lite blandad kompott med resultaten. Mira fick en
tvåa, på grund av pälsen, en hund med många kvalitéer, sa domaren. Det låter bra
det tänker jag... för Miras päls kommer nog så småningom... hoppas jag.
Och en tvåa var i detta fallet riktigt bra... det fanns andra som fick både nollor och treor
för pälsen.
Ike visades av Åsa Lundell ( Kennel Goforit) Åsa har om hon kan
"adopterat" Ike i ringen. Det är bara så att de passar så bra ihop. Nu räckte
det inte till så långt just den här dagen en reservplacering i championklassen
blev det. Men fina tillsammans var de., det tyckte jag i alla fall :-)
Wallace arbetade upp sig till en fjärde placering i öppna klassen.
Jag håvade in en tvåa till, Goforit Dogge Doggelito, domaren gillade inte hans svans, och ville ha lite mera krut i hunden. Men det var krut i Douglas( härligt att visa en hund som heter Douglas... det ligger så bra i munnen det namnet :.-) Men han valde sina stunder att visa det, för go är det i honom... men han gillade inte den gula mattan framför domarbordet... då "dök" hans svans... den som domaren ändå inte ville se, ja ja... i övrigt var kritiken jättefin på den killen. Douglas är ingen hund som jag känner... och det är poängen i att jag visar honom för med matte Annica och uppfädaren Åsa så tycker han att han ska ha koll på allt som händer runt omkring... så kommer jag som okänd... och då måste han ha koll på mig... och då går han framåt istället för bakåt... lurad... :-) En go kille tycker jag... för jag tror ju självklart att det beror på mig själv att han följer med mig... inte på taktiken... jag är nämligen inte svårflirtad... när det gäller hundar :-)
Ytterligare en annan hund visade jag. MiniMe... ett roligt återseende. Jag har visat henne förut. Det härliga namnet Seamrog Dressed For Success. Och det är hon mellan varven, men det tyckte nog inte domaren riktigt denna dag... han hängde upp sig på hennes päls, men i övrigt fick detta "hungriga" charmtrolll finfin kritik, och det ska hon ha, champion som hon är :-) Fast domaren genomskådade nog hennes godis intresse... MiniMe är otrolig... trots jag försökte lägga luggen över ögonen... dölja godispåsen med min arm... Tinas fina skapelse, en godis gömma i lila (matchade min klänning otroligt bra :-) så visste MinMe var hon skulle hålla sin blick... Eller visst ja... skit samma med blicken... tänkte inte på luktsinnet... för det var nog inte designen på "påsen" som MiniMe betraktade... det var nog doften av mamma scan som lockade:-)
Kaiser då... Jodå, det var den hund som det gick bäst för av de jag äger... eller är inblandad i på ett eller annat sätt... och det gick riktigt bra... Bästa Hane och slutade som BIM (Bäst I Motsatt kön)
Lite julstämning infann sig i ringen under bedömningen av uppfödargrupperna
Efter allt detta spring i ringen och med alla nerver på plats så smyger sig gärna hungerkänslorna sig på. Och det är just det som är så piffigt med Stora Stockholm... för då avslutar vi med julbord i knytkalasets tecken... Så mycket gott... Men sen är det kanske dags att börja med en självrannsakan... hemmlagat eller halvfabrikat, för det jag tog mest av var köttbullarna... en rätt som jag ratar i vanliga fall... doften av mamma scan kan få mig att bli hur mätt som helst... det är barnen och hundarna i vår familj som serveras den rätten... men på detta delikatessbord fanns det hemmagjorda.... himmatrillade... köttbullar... o så gott. Och en eloge till den som gjorde dem... för det är ett mycket större jobb än det vi gjorde (läs Björn gjorde:-) Att griljera en skinka går rätt så lätt :-)
Även julbordet har sina faser :-)
Fas 1: Bärra bord och stolar, bänkar... duka fram allt gott
Fas 2: att kasta sig över allt gott, och förse sig med mycket på svajande papptallrikar...
Fas 3: Att äta... då är det nästan tyst... en liten kort sekvens
Tänk så härligt.... den skånska Spettekakan finns på plats varje år... en åsyn som jag som infödd skåning gillar :-)
Och så självklart, Aladdinasken, den här gångne en långväga gäst, rest ända från Umeå.
Och tänk att denna pralin fick många röster i tävlingen ( se resultatet här ), den som alltid blir över...
Jag bara undrar... Björn... du bör nog skaffa en svart kavaj för att matcha resten... en miss i klädkoden... men å andra sidan så har du rätt att lysa i rött just denna dag... din födelsedag :-) Både Åsa L och Björn firade sina födelsedagar denna dag.... sämre sätt finns ju :-)
Summa summering är en förbaskat trevlig dag... med blandat resultat, och en jättemätt mage. Och som lite extra påbyggnad på glädjesidan så kom Amanda Brügge på en andra placering i junior handlingen, och visst hade hon en wheaten i snöret när hon visade sina framfötter i finalringen. Jättegrattis Amanda, vilket finalår du haft som sista år som juniorhandler!
Hem och ömka kroppen som kände av en lång dag på hårt golv... men ingen rast och ingen vila... söndagmorgon... upp tidigt igen... lila svårt att vakna... ingen utställning men dock skulle Thea och jag infinna oss i rasmonttern vid nio snåret... och vi var där, nog närmare snåret än nio... för vilken bilkö det var in till parkeringarna... vi körde en egen variant... in i fullt garage, med vändplan... så jag kunde hoppa av och vandra in med Thea, och Björn som skjutsat mig kunde smita ut i motsatt riktning utan att fastna i jättekön...
Grannen i montern bredvid... antingen så tycker han att han är jättesnygg som julren... eller inte...
Thea, som är ett energiknippe visade även sin andra sidan i montern... " Matte du är bäst... vi skiter i de andra och gosar du och jag" Lite besviken var nog Thea allt... hon trodde det var utställnings dax igen... det visade hon i rasparaden... då kom hennes rätta temperament till rätta... The show must go on... är nog den tanke hon har i sin hjärna... attityd och en härligt viftande svans
Så stötte jag på mina "hovleverantörer" Ecker's och Cenaturio.. på ett och samma ställe... de jag köper in koppel och foder ifrån... :-)
Därmed är det dags att åka hem och gå i ide ett tag... njuta av julledigt, ta avsked av valparna i Leonard Cohen Kullen som flyttar strax innan jul och sätta mig ner och planera inför nästa års utställnings säsong.
Fullständigt resultat hittar du på Wheatenshows