Året som gått...

2008, ett år som har gått i hundranittio knyck, men ändå känts långt. Kanske för att jag en del av året, ca 5 månader, var sjukskriven med” ett brutet nyckelben. Jag kunde därmed inte riktigt vara mig själv, vare sig på arbetet, hemma eller inom "hunderiet”.

Jag skulle kunna skriva mycket om det som hänt under året, men det mesta finns under nyheter, i mina reportage. Så roliga att skriva, för jag får en sån positiv respons av mina läsare. Och jag gillar att skriva, så det är inte så betungande att plita ihop det hela, önskar bara att jag kom ihåg att använda kameran lite mera. Men andra i mitt sällskap är kanske lika glada de att jag glömmer att fota emellanåt...

2008 har bestått mycket av ”Ike” Ambush Like It Or Not. Han har ställts ut nästan på allt som jag har mäktat med att åka på. Och han har nog allt gjort ett resultat som heter duga under året... och ändå är jag inte nöjd... jo det är jag, och jättestolt. Men ser jag det krasst så har han missat ett par resultat eftersom han föredrar gångarten som vi kallar för passgång. Och visst, lite får jag nog tillskriva mig själv, för orkar inte min axel med, efter det brutna nyckelbenet, så får jag inte rätt tempo på honom, och då passar han... en slags lättja från Ike's sida. För när han kommer igång, då flyter han på med underbara rörelser.

En annan champion i min ägo hände det en del med. Doglas (Windisle Gravello) har flyttat till Ryssland, bor numera hos Oksana på Kennel Modny Style. Det fanns inte i mins vildaste fantasi att Doglas skulle flytta ifrån mig, men nu gjorde han det. Oksana leasar Doglas. Jag äger alltså fortfarande honom och det ger mig rätt (tycker jag) att vara riktigt stolt över honom och hans resultat i de ryska ringarna.

Sen finns ju äventyret med den tredje championen inom familjen, eller i varje fall inom det som vi kallar för ABC, (Ambush, Buckwheat, Conor's), Kaiser. Wheaten My Love Learning ABC. Tänk att året kunde avslutas med ett finskt championat för honom. Ja förutsättningen var ju just den att någon skulle åka iväg med honom utomlands, och eftersom jag hävdade att min första resa till Helsingfors förra året var så trevlig att det blev en tradition... så var det jag som fick äran att fira Lucia med Kaiser och den 13 december, han blev Finsk champion och fick även titeln Finsk vinnare 2008. Hualigen... först en helg och Ike blir svensk champion, och helgen därefter slår Kaiser till och blir finsk champion.... lite skönt att få julledigt och andas ut på efter det.

En kull med valpar har jag haft under året. Lånade in Marion, Lechia's Ladyhawk, hane, en av mina favoriter, Oban (Keridown Gaelforce). Tack Lena och Tina för att ni gav mig förtroendet till att genomföra detta, och gav mig möjligheten att bredda mitt avelsmaterial.
I samband med att Marion full med valpar i magen flyttade hem till oss, fick vi besök av kennelkonsulenten. Ett sammanträffande som gör att jag anar att det finns någon som inte är insatt i hur det går till, och vad det innebär när man leasar in en tik. Att det är tillåtet och att kennelklubben tillhandahåller avtal för just detta. Kennelkonsulenten hade inget att anmärka på, jag är ”godkänd” som uppfödare :-) Det skriftliga dokumentet som skrevs, avslutades dessutom med ”trevliga hundar”

(Kennelkonsulenterna har bl a till uppgift att besöka kennlar, tror att det är ca vart 5 år. De åker också ut när någon med frågor kontaktar dem angående en specifik kennel.)

Ett gäng om 8 stycken små godingar blev resultatet, varav 7 stycken idag är ca 7 månader, Jag behöll en tik och en hane, Mira, som bor hos sin foder familj i Täby, och Chippen som bor kvar hemma hos oss. Två av syskonen i kullen är sålda till uppfödare, Kennel Baldringe's i söder och Kennel Guldkvisten i norr, så de två flickorna hoppas jag att jag får träffa på någon utställning under nästa år.

En tik i kullen avlivades 14 veckor gammal. En tragisk och slitsam historia, både för mig och min familj och för den familjen som köpte valpen. En kamp med mitt försäkringsbolag, som nekade den operation som veterinärerna föreslog,hävdade att min dolda fel försäkring inte skulle gälla. Operationen lyckades vi inte få igenom, men dock att försäkringarna i sin helhet skulle träda i kraft och ersättning betalas ut. Men det krävdes att jag stod på mig och i ifrågasatte deras beslut, argumenterade emot deras åsikter om att tre olika veterinärer, och även jag som uppfödare gjort felaktiga bedömningar. Det när det i klartext står på deras egen hemsida att just denna sjukdom, som valpen drabbats går under benämningen dolt fel. Två fullskrivna A4 sidor, kopior på besiktningsprotokoll, både från aktuell kull och tidigare kullar, födelsevikter och viktkurvor och utskrifter med text från deras egen hemsida gjorde att vi till slut fick rätt. Tankarna finns ju helt klart om det är lönt att ha och betala för försäkringar om man måste bråka sig till för att kunna nyttja dem, när väl olyckan är framme. Det gäller ju att orka bråka, i en situation när allt ändå känns oöverstigligt jobbigt. Lilla Thelma bor kvar i våra hjärtan. Familjen som köpte Thelma har idag vår Sheena ( Ambush For Your Eyes Only) som fodertik.
(Porta cava shunt, var diagnosen för Thelma, en missbildning i levern som gör att blodet inte renas, och gör att den drabbade förgiftar sig själv.)

Även om det redan finns i text under Nyheter så måste jag nämna några highlights under året.

Östsvensk Terriermästare 2007 i samband med klubbens årsmöte. Ike var inbjuden att representera rasen i klassen för unga hundar. En slags utslags tävling, på en liten scen, nervöst som tusan. Har nog inte fattat det ännu, att Ike faktiskt vann, han slog en hel del andra finfina olika terriers. En härlig start på året

Cruft's en upplevelse i sig. Hoppas att jag kommer dit igen, och att jag har möjlighet att ställa hund då. För mig var det mer än bara en resa. Jag flög dit... jag som är (var) så flygrädd och gått i terapi för denna fobi. Nu flög jag alldeles ensam, min belöning till mig själv för att jag ”fixade” det... att hantera min rädsla.

Lilla Stockholm Kaiser BIR, visad av Tina Uneholt. Ike BH Reserv.

Världsutställningen, med vidhängande utställningar och internationellt uppfödarmöte, så mycket och så stort, allt på en gång. Mitt i alltet så var det leverans av valpar, Oban och Marions valpar. Det gick att sy ihop, tack vare min mamma, som kom och bodde hos oss, och ständigt räknade till åtta... antalet valpar i valpkullen. Vi bodde i husvagnen på Almare Stäket för att slippa köandet på utställningsdagarna och jag for som en skottspole mellan husvagnen och villan. Ike gjorde som vanligt bra ifrån sig, kanske han gjort ännu bättre resultat om jag hade varit helt läkt i mitt avbrutna nyckelben. Ambush debuterade med en egen uppfödargrupp, fick en tredjeplacering. Överhuvudtaget var jag nöjd med de hundar jag hade med mig, och de som jag deläger som var med på utställningarna. Det som mest upptog mina tankar under de här dagarna var än dock att Doglas skulle ut och resa, och det utan mig som sällskap. Det var ett faktum för mig att jag var ägare till två underbara hanar, men de tyckte inte om varandra. En var tvungen att flytta, vem... kvittar, det skulle göra ont vilket som. Så händer det som det gör i livet ibland, tillfälligheten spelar ett spel. Förslag på möjlig lösning dök upp (återigen tack Tina och Lena) Doglas skulle kunna få flytta till Ryssland. Så blev det, han är utlånad, jag äger honom fortfarande. Doglas visar sig som en härlig ungdomlig veteran och tar sina segrar därborta. Jag kan inte vara annat än stolt över honom.

Men det var fruktansvärt när jag skulle lämna över honom till Nata, som var i Sverige och ställde sin Shaggy (Seamrog Shy Guy) under utställningsveckan. Doglas glad i hågen, vandrade iväg med Nata o Shaggy, jag stod kvar och kände mig helt övergiven. Jag förstod ju att det var ett avsked, det fattade ju inte min Dogge Doggelito... Doglas känns ändå nära, även om han befinner sig ofattbart långt borta (100 mil bortom Moskva), jag får ständiga rapporter om honom från Oksana.

Norrköping Kaiser BIR, Ike visad av Björn blir BH 3 och tar sitt andra cert.

Tvååker... Där Ike blev BIR. Så helt ofattbart och underbart. När jag tänker tillbaks så kan jag känna dofter från marken, hur solen strålade på min hud, domarens röst när hon gav mig rosetten. Så härligt. Min egen Ike.

Sofiero Jag får en muskelbristning i ena vaden de sista 10 metrarna innan domaren visar med sin hand att Kaiser kunde räkna sig som Bästa Hane. Införskaffar ett röd stödbandage (avsett för hundar...) Det röda matchar min blus :-) Får benet lindat av proffset Anne Brügge, och det hjälper så pass att jag kan visa Kaiser till BIR.

Öland, Böda... har en röd kavaj på mig, visar fyra hundar i olika klasser,, vinner samtliga... och Kaiser som jag inte visar blir BIR. Domaren kollade mycket på rörelse... och vi fick springa... mycket och länge, jag har nog aldrig varit så trött på en utställning, och musklerna runt nyckelbenet protesterade högljutt. Men härligt roligt var det. En av klassvinnarna, var Molly (Seamrog Two Is Perfect Company), en veteran med mycket energi, jodå, hon blev även Bästa veteran.

Sundsvall, (Röd kavaj på) Jag har med mig Kaiser och Ike, och visar även Conor's Love med kennelnamn Fehér Macko Crazy Little Thing. På dessa tre hundar får jag ihop två cert, ett championat, och ett BIR och ett BIM och en grupplacering för Kaiser som fjärde bästa terrier... Börjar tro att min röda kavaj bringar tur...

Uppfödarmöte i Gränna, trevligt att umgås med uppfödarkollegor, mindre kul att uppleva så starkt att klubben inte lyssnar och tar till sig sina medlemmars tankar. Jag tror nog att flera med mig grunnar vad ordet demokrati verkligen betyder, i varje fall vad det står för inom wheatenklubben. När jag läser ordet demokrati ( demokrati)så slår bokstäverna m,k,a,t emot mig, och snabbt förvandlas de till ordet makt... Vad det handlar om finns att läsa på http://uppfodarewheaten.wordpress.com/

Växjö... iklädd röd kavaj igen, bara om i fall att... men relativt säker på att Ike inte skulle ha någon chans, var bara där för att äta kroppkakor hemma hos familjen Elofsson. Matt efter att ha kört i snöoväder, genomfrusen för det var kallt i lokalen... men varm i hjärtat blev jag, för Ike tog ytterligare ett cert och fick en placering i Bästa Hane. Det är när det är som mest oväntat som det värmer mest.

Stora Stockholm. Klädbyte, ingen röd kavaj här inte, för det var domarbyte... trodde inte att det var fördel Ike... ursprungsdomaren tyckte väldigt mycket om Ike som junior... nu visste jag ingenting... Gick faktiskt in i ringen och hoppades att domaren i varje fall inte skulle ge en tvåa... Ike, som inte fått en enda tvåa hitintills, att få det första gången i öppen klass, efter att ha gått så bra som valp, junior, och unghund, det var inget som jag ville. Men att det skulle gå som det gick, det var en riktig chock. Bästa hane, vilket innebar cert och championat, slutade som BIM... knappt torr bakom öronen... i varje fall nyss fyllda två år. Det gick inte att stoppa tårarna. Och det är nog okej att få känna så mycket en sådan gång, min första champion i mitt eget kennelnamn. Det är stort. Så den härliga avslutningen med julbordet, ett knytkalas för de som vill. Något som Tina och Thomas fixat med i massor av år, detta året höll Hélene och Henrik i det. Gott och gott om och om igen, och framför allt mätt. Ja det kan man säga, jag åkte hem både mätt och belåten, på alla plan:-)

Helsingfors Åker iväg med Tina, Lena och Sandra T. Vi har tillsammans med oss fyra hundar, mitt bidrag är Kaiser. Vi åker hem med två finska championat, två finska vinnartitlar och ett BIM. Kaiser känner sig som en kejsare med BIM, finskt championat och titeln Finsk vinnare -08 i bagaget på hemresan. (Ja, jag hade min röda kavaj på mig :-)

Resultatet för Årets utställningswheaten 2008 är inte klart, det blir det inte förrän i februari månad... men kikar jag på hanhundslistan idag, (alla resultat är tydligen inte inrapporterade), så känns det fantastiskt. Delägare och ägare till en importerad och en egen uppfödd... och bägge på listan. WOW!

Mer som har hänt under året... utöver det som jag redan nämt och det räcker ju till ett tag.
Wallace och Sheena, har gått bra som valpar under året. Wallace ägs av familjen Ingnäs, Sheena står jag som ägare till. Många gånger har de mött varandra och stått som BIR och BIM Valp. Wallace har nog slagit sitt yrväder till syster varje gång. Men för mig spelar det ingen roll, det är min uppfödning bägge två och jag gläds när det går bra. Jag är glad för mina Kaiser barn, och stolt även över mamma Kristy (Fleuriehill Kristeva) som i år kan stoltsera med titeln svensk utställningschampion. Grattis till familjen Ingnäs och framför allt Sandra som kämpat för detta i utställningsringen.

Jag har hjäpt Kennel Seamrog med uppfödagrupperna när jag känt mig tillräckligt stark i min axel. I solsken och regn och med mer eller mindre rätt storlek på utstyrseln.

Jag har visat mina egna hundar när jag kunnat. Jag har även på senare halvåret visat en del hundar åt kennel Connor's med bra resultat. Även lite sporadiskt andras hundar, Ja, jag gillar att vara inne i ringen, oavsett om det andras eller mina egna hundar jag visar, Alltid glad för utmaningen när någon ger mig förtroendet att visa deras hund. Men visst roligast i mitt hjärta är ju självklart när mina egna hundar gör ett resultat.
Jag har under 2008, upplevt hur jag fungerar när jag vill men inte kan. Och det var inte alltid en rolig upplevelse... Jag kan bara tacka alla de som varit runt omkring mig och stöttat mig när jag var helt handikappad. Utan er så hade året bara blivit ett halvt år. Särskilt tack till Björn W, Tina U, och Anders B, Julia E och Sandra I, för att ni visat Ike när jag var mer eller mindre enarmad. Ni har verkligen bidragit till att Ike fått de resultat som han har fått under året. Tina U, Lena C för att ni klippt på mina hundar. Sandra och Emelie I för att ni ryckt in när mina klippkunder behövt komma för klippning. Ett jättetack till så många fler som bidragit på olika sätt.

Vad som händer under 2009... ja det är det ingen som vet. Planer finns på att para Lili (Ambush Remember Me och Thea (Ambush I Knew I Loved You) Det som ligger närmast hjärtat just nu är att jag förmodligen kommer iväg till Moskva, och där träffar Doglas och Oksana. I mars ett förhoppningsvis givande årsmöte inom klubben... sen vet jag inte mer. Jo Malmö åker jag till, och till utställningen i Kista mässan kommer jag att vara med, närmare än närmast, nästan gångavstånd... i varje fall mätt med Stockholms mått, ca 15 minuter med bil, det går ju bara inte att missa.

2009 är ett oskrivet blad, inte bara för mig, utan för alla. För om framtiden vet vi aldrig något om, men jag hoppas på ett Gott Nytt År, med massor av nya härliga äventyr. 

Bilderna är tagna av Lotta Westrup, Björn Westrup, Tina Uneholt, Agneta Lindström, bilden på Doglas har jag fått av Oksana.