Enköping inofficiell utställning 2010-05-01


Det börjar bra, brukar man säga... jag säger att det började dåligt

Miss nr 1: Läste inte Pm:et ordentligt... missade att det uttällningen var utomhus. ett litet plua vara tt jag i varje fall upptäckte det 10 minuter innan avfärd...
Miss nr 2: Glömde köttbullarna hemma
Miss nr 3: Vaccinationsintyget... är det nödvändigt att ha med om man glömt det? Jag vet ju att min hund är vaccinerad...
Miss nr 4: Minnet är kort, maj månad innebär inte alltid högsommarvärme... oftast inte...

Ja, det finns en låt, en bra låt som går som så... det är missarna man minns... och det kan nog stämma.

Sen finns det något annat vedertaget uttryck... "att man aldrig lär sig" OBS! inte att likställa med uttrycket " att man alltid lär sig något nytt"...  För min lärdom av idag genom mina missar innebar inte någon ny kunskap. Inte ens att trängda situationer kan skapa kreativa ideeér, för till och med det har jag varit med om förut :-)

Jaja... jag ska läsa framtida PM bättre. Men det var så kallt och ruggigt imorse, så inte en tanke på att vårsäsongen hade börjat.  Det var t o m Björn som läste för att kolla att det verkigen var i ridhuset som utställnigen skulle vara ( han känner väl sin fru rätt bra vid det här laget :-)
Björn läste högt... något om tältria zoner... då började vi bägge två reagera... Okej, fram med fleece tröja ( instuvad i tvättstugan, dgs för tvätt... men skitsamma... nåt varmt måste jag ha med mig) ett par handskar hittade jag i en låda (inte mina) Ett par fleecefitar stuvades snabbt in bilen. Sen var allt under kontroll, trodde jag. Jag hade kommit nån mil, när telefonen ringde, det var Björn, han sa bara ett ord... köttbullarna... Jag svarad stolt över att ha ett fungerande minne... Dem har jag med mig... Det har du inte svarade Björn... Johodå, svarar jag... dejhar jg packat ner... Nej,det har du inte, dem har jag i en grön låda i köket... Shit... Björn hade rätt, de var kvar hemma. Det var dock ett smärre problem som Statoil i Enköping löste åt mig för en dyr peng :-) Allt lugnt, allt under kontroll.En lättsam utflykt med bara en hund med (Chess).
Väl framme så började ett motionspass. Parkering ca en km från själva uttällningsplatsen. Hm, sånt gillar inte jag... skylt för avlastnign fanns på närmare håll, men ingen avlastningsplatssm den var obefintlig. Eller, ja, väggrenen var ju befintlig. Att en bil på ena sidan och min bil på andra sidan skulle lasta av samtidigt gjode att vägen blockerades och oframkomlighet för andra blev ett problem, det struntade jag i, för en gångs skull. Nu var det tidsbrist och irritation med tilltagande kyla som gjorde mig totalt egotrippad. Fast jag får erkänna att jag var rätt varm när jag kom fram till ringen. Reagerade inte på obefintlig vacciantionskontroll eller andra kontroller, var så fokuserad på att dra vagnen över knögglig mark.  Där hälsades jag glatt välkommen av wheatenskaran, två personer, Viktoria med Wolfie och Anne med Dollar, och så Sandra som ringsekreterar i full aktion, utställningen hade ju varit igång nån timme innan jag var på plats. (Nästan lunchdags... mycket ovanligt när det gäller mig och utställningar)

Sandra med ringsekreterar "rosetten" på plats.


Lexus och Leeza som ihärdig publik vid ringside

Allt under kontroll... inga regnmoln på gång, bara blåsigt och kallt, jag beslöt att skippa tältuppsättingen. Bordet kom på plats, Chess placerad  buren. Nu var det bara nummerlappen som saknades. Jag gick för att hämta den. Då när frågan ställdes till mig när jag ville ha min nummerlapp... Vaccinationsintyget? Äh, öh, vad... för att få numerlappen? Svaret var otvivelaktigt, JA. Sak hämta det mumlade jag... samtidigt som jag insåg att det var en omöjlighet... för det fanns inte på plats. En samling svordomar for igenom min hjärna, några sade jag nog högt... Kalla fakta... jag hade åkt ifrån det, inte en tanke på det när jag letade tält, fleece, plädar...( Hoppas nu att ingen kommr ihåg att till förra helgen hade jag fel hund med mig till utställningen i Västerås... eller som det egentligen var, jag hade knappat in fel hund på anmälan , rätt hund var med, men fel vart det i alla fall, hur jag än vrider o vänder på det) Bara att packa ihop och vända hemåt igen. Men nej, det måste ju gå att lösa.. ville inte ha åkt i onödan. Chess behövde ju tränas. Det kan inte vara sant, så klantigt... Funktionären var av den bestämda sorten, så jag skulle nog inte kunna övertala henne med min charm ( är inte säker på att jag ens en gång hade charmen med mig...)



Dollar och Chess fick bekanta sig närmare när kaffesuget för de tvåbenta gjorde sig hört.

En ljus idé landade så där blixtsnabbt i tanken. Ringde Björn, "Leta rätt på Chessans vaccinationsintyg, fota det med mobilen och mms:a det till mig NU, jag ska snart in. Efter långa minuter kom mms:et äntligen, helt oläsbart. Sandra kom då med ytterligare en bra idé. "Skicka det till mig jag har jättbra zoom på min mobil. Så blev det. Med bägge mobilerna i hand sprang jag tillbaks till nummerlapppsutdelaren. Visade mms:et... Nja, kan man verkligen göra så här, sa nummerlappsutdelaren... Det är klart man kan, sa jag... stensäkert (lät det som i varje fall) Blev skickad till sekerteriatet, för slutgiltliga domen... YES! Det godkändes. Och varför inte säger jag, alla uppgifter syntes tydligt. Jag sprang tillbaks till ringen, nummerlappshållaren på, den välbetjänta nummerlappen på plats, nyinköpta köttbullar i fickan, och in i ringen. Jodå, jag kom ihåg att ta Chess med mig in ringen. ensam i sin klass blev hon BIR vaLp 6-12 månader. Högsta vinsten,  hon skötte sig galant, som hon aldrig gjort annat än varit i en utställningsring förut :-) Fick fin fin kritik. I BIS-finalen var det ingen som såg oss... trots numerlapp och köttbullar i behåll.
En kall trevlig och händelserik dag, med många adrenalinkickar :-)


Dollar i BIS-finalen. Inga av de tre anmälda wheatens fick nång placering i finalringen, men alla tre blev BIR.

Nästa helg är det utställnigsdax igen. Gissa om jag kommer att läsa PM,ladda med köttbullar, ha koll på nummerlappar. Men förmodligen glömmer jag hundar hemma, eller missar att hämta upp Charlie på fredagen. Men jag vet att det är utställning utomhus, varma kläder och tält ska packas tidigt i veckan. Så är det nu missarna som man minns, så planerar jag för att jag ska komma ihåg allt innan, så jag inte behöva minnas nästa helg... om det nu inte går bra förstås, för då lär jag nog komma ihåg den helgen i alla fall :-)

Många bilder blev det inte den här gången. Jo, jag kom ihåg att ta med kameran, laddad, och minneskortet satt i, men det var så kallt att jag ville inte kyla ner händerna genom att hålla i den... :-(

Tänker jag efter ordentligt så är jag nog glad för mina missar genom åren, för de har gett mig många goda skratt... i varje fall efter ett tag... :-)