Högbo 2010-09-04 - 2010-09-05



En fredag, en bil, en person en hund, två dagars utställning i Högbo, rena rama minisemestern. Jag brukar åka upp till Högbo, det var nog den enda
andledningen till att jag anmälde. Så det blev bara en hund anmäld, det var Ike.Men det är riktigt mysigt att åka iväg med bara en hund, umgås bara vi två.
Sen att vi bodde tillsammans med Ulla och två andra hanhundar Noah, och Jussi det var en annan sida av myntet... men påverkade inte mysighetskänslan på något
sätt, då dessa tre herrar, var och en med egen vilja, kunde umgås på ett riktigt trevligt sätt, utan något mutter överhuvudtaget. Ja, vi tvåbenta
såg till att de hade lite respektablet avstånd och inte behövde känna sig trångbodda, men verkligen de gillade läget och anpassade sig...Ike protesterade inte ens när Jussi ville dela huvudkudde med mig
en natt... Möjligt är att Ike insåg att jag var ovetandes... jag sover rätt så djupt när jag väl har somnat, så att han inte kunde anklaga mig för svek eller nåt annat :-)
Vi bodde på en mysig camping i närheten av Sandviken och utställningsplatsen.

Granne med oss bodde Yvonne, Maria och Martina, vi sammanstrålade på kvällen och åt tillsammans.



Vi hade satt upp tälten på fredagkvällen, så det var ingen stress på lördagmorgonen, men vi gick ändå upp rätt tidigt, bara för att slippa varje tendens till hets och panik.
En fördel med det är ju att det är ledigt i duschen så att man slipper köa :-) Den morgonduschen var en varm sådan, för det var lite kyligt i stugan (vi glömde slå på elementen)
och det var en riktigt kylig morgon. Som tur var så hade vi slagit upp tälten på solsidan vid ringen, så det dröjde inte så länge innan jag tinade upp, men när jag bar på väskan och
drog trimväskan från bilen, då vitnade mina fingrar av kylan. Senare under dagen var det däremot riktigt varmm mellan varven väldigt svettigt.

Domaren var mig helt okänd, numera känd som en domare med humor :-) Han hade tydligen hört rykten om att i Sverige så fanns det duktiga manliga handlers, så han var helt lyrisk när han
i veteranklassen för tikar hade 100% manliga handlers


Henrik och Thomas fyllde veteranklassen (tikar) med manligt testoron.

Solen gassade och det kändes nästan som sommar när vi efter utställningen samlades några stycken för att
äta Langos.



Inget större resultat för Ike o mig, Ck fick vi och en strålande kritik, men domaren tyckte att Ike var av den längre
modellen, och det föredrog inte domaren. Helt okej för mig. Ike är ju mer lång än kort... men inte mer än så, men så
är han... :-)

Vi stannade kvar och kikade på finalerna innan hungern och Ica Maxi lockade på oss. Sen tillbaks till campingen igen.
Själva campingen har nog många  s k "fasta boende", mycket staket och byggnationer runt husvagnar, blommor och blad.
Även andra dekorationer som denna lilla miniatyrhusvagn ute på en flotte i det lilla vattendraget.



När nu grannarna hade mumsat på kräftor under fredagkvällen så tänkte Ulla och jag inte vara mycket sämre, utan köpte
färska räkor till förrätt, skulle ju bara bli så gott till den flaska vitt jag ställt på kylning i kylskåpet redan på fredagen...
... hm...



Vem som helst kan väl se att detta är en flaska rödtjut... det märkte inte vi förrän jag började hälla upp,
då var det tydligt att det inte var ett vitt vin som serverades. Det låg kvar i bilen, äkta fesljummet vid det här laget...
men faktiskt riktigt gott även i den temperaturen... för vi bytte ut det...  kändes ändå bättre till räkorna... det är ju så
det sägs i folkmun.. vitt vin och räkor... och vi ville ju inte ändra på det :-)
( till mitt försvar när det gäller förväxlingen är att det är samma etikett, samma namn.... lika gott... men färgen skiljer sig
betydligt... ja även smaken... :-)

Lite mer sovmorgon på söndagen, men nu skulle ju stugan städas också. Men det var inte en så speciellt tunguppgift ( särskilt inte
för mig, för det  var Ulla som sopade :-) Mest vått gräs som vi dragit in med stövlarna. 40 hundar före i rasen. Men jag ville vara tidigt på
plats, för Sealham skulle inte rätt så tidigt, och då jag umgåtts med Tequila och Spike under helgen så är det bara att erkänna, varma känslor har uppstått.
Dessa två charmtroll är valpar ( mer luttrad uppfödare än så är jag inte... :-) och det innebar att jag eventuellt skulle få göra debut som handler i Sealhamringen...
och så blev det. Spike blev BIM-valp, inget som uppfödaren själv trodde på... då syrran blev BIR-valp... uppfödaren var helt säker på att det skulle
gått tvärtom... så det var väl slutet på karriär inom den rasen :-)

Teguila... söt som socker

Denna dag så gick det bättre för Ike, han blev fjärde Bästa Hane. Det var riktigt roligt att ställa tänkte jag först... för vi fick springa flera varv, det gillar Ike, och det gillar jag.
Denna tanke omvandlades senare till ett uppdagande av dålig kondition... inte för Ike... utan för mig, för jag hjälpte till och visade några tikar, och det var minst samma mängd av varv i ringen
i de klasserna också... och därmed blev även detta en rejält svettig dag, trots att vädertemperaturen höll sig svalare än dagen innan.
Det var ju till och med risk för regn, några droppar kom det också. även om det bara rörde sig om ca 10 stycken. Men det gjorde att Ike fick sällskap av ett par "bostadslösa" hundar. Ike måtte fått en chock, en
historisk dag, en icke wheaten entrade helt plötsligt tältet... Suck, tänkte nog Ike... men har jag visas min goda sida på campingen och accepterat Jussi och Noah, så kan jag väl stå ut med en springer spaniel också,
så vände Ike sig på andra sidan och somnade om.
Jag hade ju bara mitt lilla tält med mig, jag var ju bara mig och Ike... så det fanns takrum och plats för hundar, och det var inga problem, finns det hjärterum så finns det plats. Men saker och prylar far ju runt, förväxlingar sker...
och tokiga situationer uppstår i trängseln, och därmed även de goa skratten. Så jag säger bara det Helena (ägaren till utbölingen springer spanieln) tack för att jag fick behålla min Mercedes Benz... :-D



Det blev ingen Langos idag... men väl hamburgare med pommes... det ovanpå den inköpta baugetten till frukost. Inte mycket till LCHF... men
samtidigt så kräver långdistansare kolhydrater, och det var så jag kände mig efter alla varv i ringen. När jag anlänt hem så känner jag den begynnande
träningsvärken i benmusklerna... så de syndiga kolhydraterna brände jag nog upp till ingenting.

Nu är det inte bara pälsvård på agendan, nu är det tältvård också, för detta var den sista utomhusutställningen för oss i år. Nu blir det ju lite mer tunnsått
under hösten, men några utställningar till kommer vi nog att åka på . Inomhus... inget regn, ingen blåst... slippa sätta upp tält... men ändå på något sätt
så längtar jag till nästa års utomhussäsong, för det är ändå härligt med utomhusutställningar.