Larv/Tånga Hed 2010-05-08/09




Nu är det så här att kameran var med på resan, men låg ständigt utom räckhåll, eller så regnade det, eller så var det för kallt... eller så var det bara för stressigt i logistiken. Alltså inte mycket till bilder den här gången... men en bild har jag fått... och den har jag inte tagit själv :-)

Helgen för min del inleddes med en ledig fredag... en dag att packa väskan... bada och packa in hund... göra ett besök hos Kennel Wibrimick's i Nyköping och kika på 15 valpar. Egentligen är jag inte så mycker för att åka så långt som ner till Skara trakten på egen hand. Men känslan att inte ha några direkta tider att passa, göra det som faller på, bara vara, det är en dag som är lika med ledighet för mig. Men självklart räckte inte timmarna till... så lite körigt blev det mellan varven... i varje fall innan jag kom iväg, men sen flöt det på.
Men till slut kom jag fram till målet... hotellet... jo, de hann med att efterlysa mig lite... värdinnan ville väl gå hem fraåt kvällningen. Men jag kom fram så jag hann checka in. Tre hundar på rummet, Thea, Chess och valpen Charlie som vi hämtat på vägen, han bor så lämpligt i närheten.

Ramlade bokstavligt i säng, det gjorde tjejerna med... men inte  Charlie... han fick sova på golvet... Detta är inte din matte sa flickorna åt honom, så håll dig på mattan... och det gjorde han.

Frukost 0600, sen iväg. kallt, ruggigt... och ett träningspass som gjorde att jag inte frös ett dugg, för det var långt att dra pick o pack... långa svep av ogenomtränglig terräng för ett vagn lastad med burar och tält och stol och lite annat smått o gott...
I ett passage kändes det som om vagnen stod still... fast i ett gruspassage... mjölksyran i kroppen var inget trevligt sällskap, Desto trevligare att just i det ögonblicket stöta på Nicke o EvaLena... lite extra mankrafter så att jag kom fram. Någonstans på vägen dök även Åsa upp och tog tag i packningen. Sen var det dags för tältuppsätting... första gången för i år... länge sen sist... ja, ni kan ju bara tänka er... det gick inte som på räls... men tältet kom upp iallafall. Såg riktigt ordentligt uppsatt ut när det väl var på plats.

Först ut i ringen var lille Charlie... helt utan konkurrens ( går att tolka på olika sätt... men den här gången innbär det att han var ensam i sin klass) blev BIR-valp. Chess blev trea i juniorklassen, med CK, hennes första. Thea konkurrerade med ca 17 andra tikar i öppenklass. Thea var den sista tiken som domaren tackade av innan hon hade sina fem placeringar klara i klassen, Så det måste innebära att Thea kom på sjätte plats.... Visst måste man vämda och vrida på saker o ting så att det blir till ens fördel :-)

Tillbaks till hotellet. Ett par timmars styrelsemöte, god middag på det och så sängdags igen. Jo, lite skitsnack orkade vi med, eller med andra ord... sånt som en del av oss inte villl prata om... Men en valplåda är en valplåda... och då är det ju självklart att det blir skitsnack uppfödare emellan. Det blev lite annat snack också, och en del glada o goa skratt. Så upp igen... sovmorgon existerar inte... 0500 ringde klockan. Ut med hundarna på runda.. in i bilen med dem, Packa ihop burar... ( de fick sova i bur andra natten, kändes mer rättvist mot lille Charlie) Stuva in allt i bilen.... och iväg. Hm... inte alltid allting går som planerat. För det första så var jag inte sker på om jag hade anmält hundarna... Charlie var ju klokren, där ägarna anmält, så det var lugnt. Jag hade däremot inte hittat kuvertet med nummerlapparna för Thea och Chess innan jag åkte,, och med tanke på hur många missar jag gjort på senaste tiden så har jag inten tillit till mig själv. Men jag skulle ju ändå dit. JAg behöver väl inte säga att jag höll andan när jag öppnade  katalogen... och både Thea och Chess fanns med :-)  Definitivt ingick det inte i  planeringen att Åsa med familj blev magsjuk ... Tidigt tel samtal till Charlies ägare som skulle komma oh kika... Kan ni plocka upp Danny på vägen... Det gick bra. Ett snabbt samtal från Åsa, jag har en hund till, som kommer tillsammans med ägarna... kan du stötta dem. Det sa jag att ja visst det gör jag gärna. Och det var jag glad för... jag fick automatiskt bärhjälp och pinnhjälp vid tält uppsättningen, så tältet kom upp i ett nafs.. så jag undrar vem som stöttade vem?
Logistiken höll, men lite kämpigt var det... fast egentligen inte, men ändå. Det är ju till att räkna hundar i ringen hela tiden, så att rätt hund står på trimbordet i godan tid... Men allt funkade.

Även om mitt tält p g a platsbrits hamnade vid en helt annan ring, så hade jag hyfsad uppsyn över ringen. I varje fall så pass att jag hade koll på när det var dags att närma sig för "insläpp".  Men ändå lite stressigt att inte vara riktigt nära händelsernas centrum. Charlie blev BIR-valp i sin klass... även idag ensam i ringen. Men det innebär ju inte självklart ett BIR, ett HP måste ju till, och det fick han, och en riktigt fin kritik. En sak är säker... oavsett om han är lovande eller inte... smak för mamma scan's köttbullar det har han fått, och insett att om jag har alla fyra i marken samtidigt, då får jag smaka... :-)

Jag visade sen Åsa's Danny, han fick en tvåa... tack och lov så stod det i kritiken att han visade sig väl... så jag "förstörde" inte honom... förestå min ångest, det är ett ansvar att visa någon annans hund. Det var inte roligt att ringa till Åsa och berätta... Åsa blev ju inte direkt friskare på kuppen... Vad mer att säga... tångbett är helt tillåtet... men föll definitivt inte denne domaren i smaken.

Chess... nu har polletten ramlat ner ordentligt,hon har förstått att här och just nu gör vi någonting tillsammans som är roligt. Chess blev fyra i juniorklassen, med CK. Hm det blir nog tufft när alla dessa juniortikar växer upp till ladies, konkurrens är nog det rätta ordet. En liten paus när det var dags för unghundarna... men jag hann springa till toan... det är en stor hed Tånga Hed, avstånden är stora. ( men inte ringarna och själva utställningsplatsen) Så var det dags för Thea... och jag hade gjort om samma miss som jag gjort förut. Glömt hennes frukost... det gör man inte ostraffat, för Thea är en hungrig dam ( men hon har ett anlag som jag inte har... hon mullar inte på sig) Det blev blodvite, och dubbla plåster för att minska på känsligheten i "köttbu lefingret"  En rätt stor klass med öppenklasstikar... inte skulle vi ha någon chans. Jag fick knappt styr på Thea så hungrig hon var... det är svårt att ha alla fyra i marken samtidigt... men å andra sidan så var svansen på topp, och ett postivit humör, och helt inställd på att  "om jag glittrar lite extra och rör på mig så det står härliga till" så kanske jag får ännu mer köttbullar :-) Thea vann öppna klassen :-) Jag var helt off om hur det hade gått i övriga klasser, visste inte alls vilka konkurrenter jag skulle möta. Och inte en aning om att det var så många CK hundar i Bästa Tik klassen, runt 20 stycken. En av dem var ju då Chess, tack Anneli som hjälpte till så att Chess fick vara med och i varje fall visa upp sig :-).

Jag kan ärligt säga att ibland så har jag inte koll på läget. Visst jag vet att har man vunnit öppna klassen så slåss man på riktigt om certet... jag är inte helt korkad ( nu blev nog en del förvånade :-) Men ibland är det ändå som om det inte går riktigt ända in... jag trodde inte att jag hade en chans... Thea, ett yrväder, och jag en förvirrad medelålders tant, som ska visa hennes fördelar... och den kombinationen är som en tyfon (Thea) och bleke (Lotta)... i samma båt... lite kajko blir det... Jag hamnade på något sätt först i ledet, och domaren rumstrerade om bakom mig, jag visste inte vad han höll på med, men Thea och jag fick springa först i varje fall minst ett varv. När sen han började placera så trodde både jag och paret bakom mig att han pekade på just paret bakom mig... men han viftade med handen och pekade om, varpå jag vaknade till lite, och pekade på mig själv, och domaren nickade... YES!!! då fattade jag... Thea blev bästa tik, hon fick sitt första cert WOW! JAg tjoade och hoppade så att Thea bad och bönade att hon skulle få tillbaks sin så vanliga tråkiga jordnära matte...  I BIR o BIM så blev Thea BIM. Det var jag riktigt glad för, segern var tillräcklig för oss. Hade vi blivit BIR så had jag inte kunnat stanna till finalerna, p g a medresenärer som hade flygtid att passa. Och jag tycker att det är trevligt när våra wheatens visar upp sig i finalerna. Och det kändes änu mera kul när BIR-vinnande hanen fick en placering i finalen. Grattis till Ulrika och Tino som har Kenny och grattis till Nilla som är uppfödaren i kulisserna. Tack till Ulrika och Tino för bilden på BIR och BIM


Extra's Valentino och Ambush I Knew I Love You

Vad mer finns att säga... jo att  man alltid lär sig något nytt... När vi packat in allt i bilen och det var dags för avresa mot dels Arlanda och dels Jakobsberg,,, så var ett gäng (Lillemor, Linnea och jag) som vet att man alltid ska gå på toa innan avfärd... och det gjorde vi, jag körde fram til toaletterna, lite lat får man vara efter en utställning :-)  Sen började dramat... Lilllemor skullle köra... ej van vid automatare... = bilen stendöd. Jag rycker in för att komma till rätta med problemet... = bilen stendöd... men jag gör ju precis som vanligt... Lillemor gav sid då ut på raggningsrunda... och lyckades hitta en glad dalmatiner ägare.. , som från start var säker på att lösa problemet. Ingen är gladare än vi som var i bilen att han lyckades lokalisera problemet,,,Man ska  trampa ner bromsen när man förflyttar växelspaken (,jo det finns sån på automatare).
Jag har trampat ner i flera år utan att veta om det...:-) Men nu vet jag att man ska, med betoning på ska, varje gång vid start.... Ska berätta det för Thea sen... Jag är övertygad om att hon kommer att  hävda motsatsen... :-)