Avesta 2011-06-19

Äntligen så var det utställningsdax igen.  I år försöker jag att låta bli att åka på alltför många utställningar. Jag har tänkt mig att denna sommar ska jag vara riktigt ledig och lägga tid på att eliminera min 400 kvm ofrivilliga maskrosodling och annat som fått stå tillbaka tidigare somrar. Så det kändes verkligen som ”äntligen”. Ike, Thea , Chess och Laszlo skulle med.  Väderprognoserna utlovade regn, vilket däremot inte kändes så lockande, för regnar det i Avesta så är det med besked. Men som tur var så klarade vi oss hela dagen. Först efter 10 minuter i bilen på väg hem igen så körde vi in i regnet. Det bidrog säkert till att dagen kändes så trevlig. Men det fanns ju även andra inslag under dagen som var mer än angenäma. Ett var att träffa och prata med folk kring ringen. Ett var att hundarna skötte sig som de skulle och att de var på strålande humör hela gänget.  Ett var att bara fyra hundar var med och det var rätt stressfritt  på trimbordet. Ett var Björns goda äggmackor som höll mig mätt i flera timmar. Ett annat inslag var hur resultatet blev!!!

Först ut var Laszlo, som numera tycker att utställningsdomare är rätt okej personer.  Han skötte sig galant under domarens genomgång. Inte så att han står och viftar glatt, men han accepterar det. Laszlo fick excellent men blev inte placerad. Det var hans debut i den öppna klassen och han behöver lite mera tid på sig att bli ”en riktig karl”.

Dags att börja fundera på min egen frisyr...

Under väntan så hinner man allt byta några ord med sina medtävlare.

Sen var det dags för Ike. När den killen rör sig som han ska så har han fina rörelser. Idag rörde han sig än bättre an annars. Så underbart när det känns som om man är ett team, Ike flöt fram i sitt trav. Flytet höll i sig så pass att han först vann championklassen för att senare även vinna bästa hane. Härligt!!! 

Ambush Like It Or Not "Ike"

Strax därefter var det dags för Chess att göra debut i öppna klassen. 

Ambush Browned Eyed Girl "Chess"

11 tikar var det i klassen. Jag trodde inte att vi skulle ha en chans, för mig är Chess fortfarande en unghund och behöver mera tid på sig för att kunna konkurrera med de lite mer mogna damerna.  Men ibland gör det inget när man har fel J Jag såg nog väldigt förvånad ut när domaren pekade på Chess och mig och sen på den röda hunden som markerade första platsen. Jag var så stolt så jag hade kunnat spricka. Snabbt skifte till Thea och championklassen. Jag hade preparat mig med plåster på långfingret, för det blir annars blodvite då Thea i sin iver att få köttbullar gnager sönder mitt nagelband och jag hade i min morgontrötthet kl 4 på morgonen glömt att ta med frukost till henne. Men vi har tränat en del på just momentet att få köttbullar i ringen. Den träningen har gett lite resultat i alla fall, alla fingrarna är ii behåll.

Ambush I Knew I Loved You "Thea"

4 st championtikar, då skulle vi få en placering i klassen i alla fall.  Jag var ju redan mer än nöjd med resultatet under dagen, så en placering skulle kännas gott nog. Att återigen stå först och vinna en klass, tredje gången gillt, helt fantastiskt roligt.   Jag sa till Thea ” I knew I loved You before I met You, det heter du och så är det med det. En liten paus under bedömningen av veterantiken, men det kändes som jag fortfarande hade andan i halsen när vi skulle in bästa tik. Björn fick ta Thea, för jag insåg att vi hade chans på ett cert med Chess, och det var jag beredd att jobba ordentligt för.  Så Chess kändes viktigare.  7 tikar skulle slåss om de fyra placeringarna, två av dem var våra. Jag trodde allt att Thea skulle placera sig eftersom hon vunnit championklassen. Men jag hade fel igen. Ingen av championtikarna fick någon placering. Men… men… men… det gjorde inte så mycket… Jag höll på att ramla omkull när domaren återigen pekade på Chess och mig och vinkade fram oss till den där trevliga röda hunden igen.  Bästa tik med cert blev Chess!  Det går inte att beskriva hur det kändes. Men jag kan i alla fall säga att det kändes bra J  Då skulle alltså Ike och Chess mötas i BIR och BIM… Jag kände mig rätt säker på att Ike skulle bli BIR. Men tänka sig återigen denna dag hade jag fel… Den röda rosetten hamnade i min hand, Chess blev helt otippat BIR.  Som sagt ibland gör det inte så mycket att man har fel...

Nu var det bara uppfödargruppen kvar. Vi var ensamma, så jag kände mig rätt säker på ”seger”, trodde nog att jag skulle få ett HP på gruppen, eftersom domaren tyckt så pass bra om de hundar jag visat upp. För en gångs skull fick jag rätt, och det kändes rätt skönt att för en gångs skull ha det.

Några timmars väntan tills det var finaldax. Vi fördrev tiden med att titta på när alla andra packade ihop och kunde åka hem, gå runt och inte handla någonting, äta hamburgare och kika på lite andra raser. I finalerna var det bara ut och in, men dagen kändes ändå absolut ”alldeles alldeles underbar” eller vad det nu var Askungen sa när hon fick syn på sin klänning.

Chess i finalringen

Tack Sandra T för att du stannade kvar och hjälpte till med uppfödargruppen och tack Annica B för att även du hjälpte till då handlers var en tydlig bristvara.

Sen var det dags även för oss att packa ihop, något som jag inte heller hade trott från början, ett alldeles torrt tält. En sak är säker, det tar på krafterna att ligga på topp.  När jag satte mig i bilen så tog det inte många minuter innan mina ögon gick i kors, jag kunde bara inte hålla mig vaken. Så hundarna o jag sov gott, endast Björn var vaken, det är jag glad för.

Nu blir det utställningsvila i flera veckor, nästa gång blir i slutet på juli månad. Ni märker att jag försöker hålla mig till det som jag lovat mig själv (och Björn).

 
Mitt nyinköpta mordredskap… maskosorna ska bort så är det bara!!!