Terrierklubbens utställning Högbo 2011-09-17

Det började egentligen på onsdagskvällen innan utställningsdagen... jag orkade inte ta tag i kamning och badning... det var bara stopp. Tänkte att jag har tid på torsdagkväll, det ordnar sig... Visst det kunde det ha gjort... men vad hände på torsdagskvällen, jo, jag satte mig vid datorn och körde lite jobbgrejor som var tvugna att fixas till... innebar bland annat att kika på filmer vi gjort som observationer på förskolan där jag jobbar. Vad är ett naturligt skede när jag tittar på film och är trött... Jo, just precis, jag somnar... och det gjorde jag för att vakna med ont i nacken kl 0200, då famlade jag mig ner i sängen för att få sova några timmar till i vågrät ställning. Detta innebar att när fredag kväll började närma sig så hade jag fem hundar som skulle klippas.... tre av dessa skulle även kammas, badas kammas, torkas, kammas... hur skulle tiden räcka till? Det gjorde den inte.., men samtliga var klippta innan vi åkte mot Sandviken med start 0430. Jag är inte helt säker på att jag la mig att sova innan vi åkte... jo det gjorde jag men det kändes inte så när vi startade resan. 5 hundar instuvade i bilen, nyklippta, även om det inte var mina bästa klippningar genom tiderna... Framme inom beräknad tid. Lastade vagnen med burar och tält, för att dra in vagnen på området och ställa upp tältet innan vi tog in hundarna för det sista fixet och trixet ( vilket kändes som rätt mycket jobb för min del då jag visste att jag hafsat mig igenom klippningarna). Vid insläppet möts vi av NEJ! Ni får inte komma in före kl 0800 prick!!! Varför undrade jag? Därför att vi har blivit tillsagda att inte släppa in någon före 0800... Inget bra svar kände jag och jag gick igång  blev heligt förbannad.  Har nog mer terriertemeperament än vad t o m Björn känner till att jag besitter. Dessutom var det andra som slunkit igenom nålsögat och höll på att sätt upp tält.

Att veterinärkontrollen inte startar förrän kl 0800 är helt okej, men jag villl  mer än gärna ha fått i ordning på pick o pack innan dess så att jag i lugn och kan starta upp en utställningsdag tillsammans med mina hundar. Varför ska jag bli lidande av tidsbrist om jag har anmält många hundar... fler pengar in till arrangören. Men den som t ex bara har en eller två hundar med sig har chans att hinna fixa tilll dem. Jag är kunden, jag betalar för att ställa ut, då vill jag ha möjligheten att hinna sätta upp tält och få hundarna på plats innan det hela börjar. Så slängde de i mitt ansikte att utställningen inte börjar förrän 0930... så fel... det rörde Kennelklubbens utställning... vi skulle på Terrierklubbens... den började 0900...

Jag minns inte senast jag var så arg... men dessa två unga tjejer som avvisade mig av den anledningen att de fått den orden försökte på min begäran få tag på den som bestämde... men misslyckades med det. Vilket jag inte blev på bättre humör av. Visst de två gjorde bara vad de hade blivit tillsagda om, men finns ingen annan att språka med så är det ju tyvärr de som stod i insläppet som fick ta min irritation.

Någon minut senare kom de en kvinna som sa sig ta på sig ansvaret att vi fick gå in och sätta upp tälten, jag tror hon förstod problematiken. Om SKK tänker starta sin utställning 0930 kan inte det gå utöver terrierklubbens arangemang som startade 0900...
Ja det var en riktig adrenlinkick att bli så arg.

När väl tältet var på plats och hundarna hämtade och placerade i sina burar så började ilskan lägga sig och kände mig mer i fas med mig själv. Jag kunde ladda lite. Målet med utställningen var att ha en uppfödargrupp, och mina tummar hölls hela dagen att vi skulle få en placering i BIS-finalen. Inget som jag egentligen trodde på, men som jag hoppades. Mitt halmstrå var att är man inte på plats så blir det definitivt ingen placering. Det fanns en önskan till, att Thea skulle få en placering i bästa tik, så att hon skulle ha sina fem utställningar för att kunna ha en chans att ligga kvar på listan för utställningstikar inom Wheatenklubben. En sista anledning att jag var där var att träna mina rookies, Maddy och Chilli.

Det var vått och kallt på marken, jag var väldigt nöjd med att jag hoppat i mina goa goa stövlar så jag höll mig torr och varm och inte behövde frysa av den anledningen. Jag var också nöjd med att jag denna gång kom ihåg att byta om på fötterna innan jag skulle in i ringen. Det var det inte alla som gjorde...


Och det i finalringen, men Heléne då...



Med goda vänners hjälp löste det sig... (likadana stövlar som mina egna)



... ordningen återställd och skorna på plats


Att Maddy behöver tränas är det inget snack om, men hon ska med fler gånger. Hon går ju fortfarande i valpklass, så det säger sig själv att här finns en utvecklings potential, och den tror jag på.  Maddy som valp var bland de första ut på banan.


Maddy (House Of Softy Madigan) debuterar på utställning



Men mycket snart var det dags även för Ike, det fanns ingen öppenklass hanar så andrummet var inte långt. Ike min älskade passgångare. Men helt underbart inte ett felsteg gjorde han och Ike var verkligen på ett strålande humör. Så teamworket kändet underbart. Sen att det just idag inte räckte till mer en en tredje placering i championklassen, och inget mer det var inte hela världen.
Strax därefter var det dags för Chilli.


Chilli och jag laddar inför unghundsklassen



Snart dags att gå in

Det var tre deltagare i unghundsklassen. Chilli var vare sig förtjust eller samarbetsvillig när det gällde att stå utställningsposé, så jag tänkte för mig själv att den här utställningen får vi se som ett ren träningspass, det blir nog inget annat än very good den här dagen. Chilli var däremot helt med på noterna när vi var i rörelse, så faktiskt det räckte till ett excellent. När vi gick in i ringen igen för konkurrensen, så var det inte mycket till konkurenter där. Så jag insåg snabbt att hon var ensam om att fått excellent och att vi däremot vunnit klassen. Domaren kommer fram till oss och pekar mot den röda skylten med innebörden nr ett och sa du får gå dit bort så ska du få ett CK av mig. När domaren tog mig i hand så sa han. " Det här får du för konstruktion och rörelserna" Då blev jag riktigt glad, för jag insåg att domaren nog var överens med mig om att det inte var dagens snyggaste uppställning som Chilli o jag åstadkommit, men  det är bra mycket lättare att få ordning på det inför framtiden än något annat.


Chilli (Ambush Dance Me To THe End Of Love) debuterar i Unghundsklass

Efter unghundsklassen fick vi en behövlig vila, öppenklassen var en stor sådan. Chess skulle idag debutera i championklassen. Första gången som Björn och jag kan gå in med varsin champion i snöret. En rätt go känsla. Björn fick ta Chess och jag tog Thea, jag jagade ju som sagt en placering åt henne. Jag vågade inte hoppas för mycket, trodde nästan att Chess skulle ha större chans. Men jag kunde fortsätta att hoppas, för jag trodde fel. Bägge tikarna fick CK och skulle in igen. När placeringarna var klara så visade det sig att jag och Thea stod etta och Björn och Chess fyra i championklassen. Det kändes riktigt roligt. Visst, jag hade inte varit ledsen om det varit tvärtom, men den här gången var det ju så här jag ville ha det och stolt var jag att mina bägge tikar placerade sig i klassen.  I bästa tik slutade Thea som tredje bästa tik. Jag kände mig helt nöjd, Thea hade fått en placering, vilket var mitt mål. Nu kan hon ha en stor chans att få vara kvar på klubbens lista till årskiftet, tror till om med att hon går om dottern Chess.

Nu kan ju folk tro att jag har blivit "listgalen". Men det är bara så enkelt att jag är så stolt för att några av mina hundar faktiskt har gjort så pass fina resultat i år att de är med. Har de nu varit med så här långt in på året vore det bara så roligt om de finns med även när året tar slut.

Eftersom det var en terrierklubbs utställning var det även finaler om BIR och BIM junior och unghund. Det innebar Chilli skulle tävla mot den hane som vunnit unghundsklassen. En hane som det har gått rätt så bra för under året, så jag trodde inte så mycket på en seger. Men döm om min förvåning, Chilli blev bästa unghund och skulle därmed in i finalringen.



Dags att meddela berörd fodervärdar hur det har gått under dagen

jag hade raggat handlers till uppfödargruppen så det räckte och blev över, men hellre det än för få när det är dags. Vi var enda uppfödargrupp i ringen, vi fick ett efterlängtat HP och var därmed klara för finalringen. Som sagt är man inte där så har man ingen chans alls.

Då var det dags för många timmars väntan. Björn utnyttjade tiden som han brukar, sovandes i sin stol. Han hann dock hålla sig vaken så pass länge att vi han äta lite tillsammans.  Vi hittade en mumsig tacotallrik som alternativ till den sedvanliga hamburgaren, det var riktigt gott. Mina stövlar åkte på igen under de timmar vi väntade på finalerna, bara för att de är sköna och fötterna kunde vila lite bättre.

Sen var det äntligen dags för finalerna. Chilli som relativt ovan vid utställningar ville nog mest åka hemåt istället för att vara tjusig i finalringen. Hon var nog rätt trött. Det visade sig också, för svansen var inte på topp. Så det var bara ut och in, men vi var där i alla fall.


Nu när Chilli inte ville gå riktigt som jag önskade, så stod hon i alla fall rätt så fint

Uppfödargrupperna var direkt efteråt, så det var bara in i ringen igen. Då var Chilli alert igen då hon hade sällskap av sina kompisar.



Det var 5 grupper. Gladast i världen just den stunden när domaren tackade av en annan grupp, fyra kvar och vi var en av dem. Placeringen spelade ingen roll för mig, även om det solklart att det är roligare och roligare ju högre placering man får.







Vi blev BIS -4!!! Den tredje BIS placeringen för min uppfödargrupp det här året.

Så med facit i handen: Jag fick det jag så gärna ville och knappt vågade hoppas på. Extra Bonus var att Chilli gick så långt med CK och bästa unghund. Vilket flyt vi haft. Nöjd och trötta packade vi ihop tält och burar. Det kändes som om det gick i slomotion med den hemlängtan jag hade. Vi stannade på hemvägen och inhandlade så vi skulle kunna laga till en sen middag. Väl hemma runt åtta snåret efter att lämnat av Maddy till husse Stefan, så sa vi att vi pausar en stund innan maten. Jag kände att Lili var nog lite i behov av extra omsorg, sönerna hade visserligen haft jour med de två hundar som var kvar på hemmaplan, men jag tror att Lili var laddad för lite vuxenkontakt, och jag var laddad för att beundra de sju i valplådan innan jag skulle ta en flukt på vad som hänt på Facebook. Vad tror ni hände? Just precis... KL 0400 vaknade jag till och fick väcka Björn som låg i soffan  framför TV:n och säga att det var nog dags att gå och lägga sig på riktigt... Middan då? Den sparade vi till söndagkvällen :-)