Snabb frisering av Chilli och Maddy, säger bara tack och lova att de kom direkt till utställning och var rätt nyklippta sen tidigare. För tänk om jag även hade haft de två att fixa till under natten...
Resultatmässigt så hade jag inga större förväntningar på dagen. Maddy var där för att tränas. Jag var mest där för att ha en uppfödargrupp, det var ju terrierklubben som stod för utställningen, det skulle bara vara så roligt att få behålla en placering på deras lista över årets terrieruppfödare 2011.
När det gäller Maddy som tävlade i valpklassen var vi rörande överens domaren och jag, hon behöver mogna, inget ovanligt för en valp :-) Hon var ensam i sin klass så hon vann... men HP uteblev. Det var ett bra träningstillfälle för henne, snart ska nog även polletten ramla ner hos henne, hur det går till inne i ringen :-)
Sen var det dags för Chilli, en rookie hon med. Sist så ville hon inte stå alls, som en skumgummibanan stod hon då. Men den här gången skötte hon sig bra mycket bättre, stod stadigt på alla sina fyra. Tvåa i sin klass med CK. Härligt, då jag egentligen var beredd på att domaren inte alls skulle tycka om min typ av hund.
Resten av dagen för mina hundar bestod just av siffran två. De blev tvåa i sina klasser alla tre. Ike slutade som andra bästa hane. Thea som andra bästa tik och Chess som tredje bästa tik. Life could be worse... Jag var riktigt nöjd.
Chilli visar att hon är med på banan. Hon står still, det gör tydligen inte jag, med tanke på hur suddig jag är på bilden :-)
Så var det dags för uppfödargruppen. Vi var ensamma i ringen. Det är HP:t man vill åt. Det var jag inte i det läget så orolig för, domaren hade ju inte haft så mycket emot mina juveler. Inne i ringen precis innan vi ska ställa upp för att domaren ska diktera kritiken. Så säger domaren en massa fina ord om mina hundar, som den irländska typen av wheaten. Jag tänker inte återge det han sa... delar av det står i kritiken. Men om jag skriver att kritiken inleddes med " A credit to the ladybreeder" och avslutades med " As a breeder myself I tak my cap off". Orden där emellan kommer jag att leva länge på :-)
Ike, Thea, Chess och Chilli
Björn, Julia, Boel och Lotta
Vi pustade ut efter rasbedömningen. Eftersom vi skulle åka direkt, utan att mellanlanda hemma, så hade Björn gjort en jättegod kantarellpaj, som vi gladeligen tuggade i oss innan nästa projekt tog vid. Handlerjakten... Det slutade med att Chillis matte Marianne fick klart för sig att hon var "tvungen" att ställa upp. Det gjorde hon med skräckblandad förtjusning. Det gick riktigt bra... när hon och jag tillslut bytte hund.. för Chilli snappade ju direkt att min matte har nada koll och då gör jag som jag vill. Så jag tog Chilli och Marianne fick ta Chess, som som vanligt bara är... står... vet precis vad hon ska göra. Efteråt hörde jag Marianne säga " Det var faktiskt riktigt roligt". En kommentar som jag tar med mig framöver. Det kan bli fler gånger... :-)
Tyvärr så var vi bara inne och vände i finalringen. Men jag hoppas jag kan få vara kvar på uppfödarlistan i slutänden i alla fall. Innan dagens utställning så är Ambush placering nr 3. Vi åker nog bak ett par steg, men kanske... vore jätteroligt om vi får vara kvar.
Så snart vi åkte ut, så åkte vi vidare. Mot Gnarp, ca fyra mil innan Sundsvall, där skulle vi övernatta. Kanon när man har hund. En liten lägenhet på ett rum och kök, bilen precis utanför, och bara att gå rakt ut, utan korridorer och trappor när man ska rasta hundarna. Chilli åkte inte med till Sundsvall hon fick ledigt. De tre fyrbenta och de två tvåbenta somnade rätt ovaggade efter en lång men härlig dag.
Vi kom i väg i tid, utan stress, rätt utsövda. Ett litet extrastopp fick vi helt ofrivilligt göra. Vid utkanten hade polisen en massinsats.. blåskontroll. Alla bilar åkte in, inte helt sant... lastbilarna fick åka förbi... Det kändes absolut som om polisen gjorde denna insats för att det var hundutställning på gång. Kan ju inte säga annat än att polisen blev rätt utskällda den här gången... av hundarna :-) Sen fick vi köra en extrasväng också. vi hade inte riktigt koll på vart vi skulle åka (nej, vi frågade inte polisen om vägen) Men vi tog rygg på en annan hundbil, bara ett fel... just den bilen visste inte heller hur man skulle köra. Så det blev till att besöka andra sidan av Sundsvall också. När vi vänt så såg vi att den bilen som vi trott på som guide, stannat och inte fortfarande inte hade en aning, men då hade vi klurat ut hur vi skulle köra. Nej, vi guidade inte dem på tillbakavägen, det hade vi inte tid till.
Väl på plats så slöt Elsa med matte och husse... hör och häpna... de heter Charlotte och Björn :-) De bor åt Svenstavikshållet, så Sundsvall var ju en ypperlig plats att mötas på. Jag hade inte träffat Elsa sen hon flyttade i början på förra sommaren. Det var jättekul att få se henne och hur hon har utvecklats. Sen ska det ärligt sägas att hon måste utvecklas lite till... mognad i kropp och päls. Men det kommer nog med tiden. En riktig snabbklippning blev det på Elsa för självklart ville jag ta tillfället i akt att forma till henne så som jag vill att mina Ambush hundar ska se ut. En liten baktanke hade jag även med det... fyra egenuppfödda hundar på utställning = uppfödargrupp. Nu var ju detta inte en terrierklubbutställning, men kunde ju var lite kul ändå att visa upp det jag har i mitt "stall".
Elsa mer eller mindre helt orutinerad, rätt osäker på vad jag krävde av henne, gjorde ändå rätt bra ifrån sig.
Ett excellent blev det. Med en fin kritik :-) Med tanke på hur orutinerad hon är så skötte hon sig galant, glad i hågen och klarade av de förrädiska luckorna som finns i golvet under de utlagda mattorna med bravur. När det tjongade till konstaterade Elsa att oj det lät något, sen travade hon vidare med glatt humör.
Efter Elsa var det dags för Ike. Två champion hanar. Dagen innan i Sollentuna vann Noah över Ike. Nu blev det revansch. Ike vann klassen, vann även Bästa Hane. Superkul. Han var på så gott humör utan att hoppa jämfota av glädje, utan kunde fokusera på sin uppgift. Han är alltid min älskade Ikeibike... även de dagar han är billig, men den där känslan när jag och hunden springer varv efter varv i ringen och det bara flyter, vi är bara "ett" det är så underbart, så då älskar jag honom lite extra mycket :-) Sen att han inte gillade den rosa mattan och inte riktigt ville gå "fram och tillbaka"... det är han förlåten för, det gick ju bra ändå... :-)
Tjejerna, Thea och Chess, mor och dotter, konkurrerar ju i samma klass. Kul på ett sätt, de är ju champions bägge två, tråkigt på ett annat sätt... någon av dem måste ju slå den andra. Men inget som jag hänger upp mig på :-) Thea blev andra bästa tik, fick sitt första CACIB, Yippi. Chess blev fjärde bästa tik. Det är en känsla att ha bägge två med i Bästa Tik. Life could be worse :-)
Så var det då dags för uppfödargruppen. Mina vanliga tre hemmahundar, Ike, Thea och Chess. Lite kul att det var en helt ny fjärde hund Elsa. Jag trodde inte så mycket på heltheten... min vanliga tre, de tror jag på, men Elsa är för det första så ung och ofärdig, hänger dessutom inte riktigt ihop med de andra tre. Men lite roligt när vi ändå hade Elsa på plats. Den här gången var vi inte själva i ringen, det var två andra grupper som vi tävlade emot. Jag var helt inställd på att det inte skulle gå, det var bara för kul. Jag har aldrig varit med om ett sådant kaos i en grupp. Under själva kritikskrivandet så stod de rätt bra. Sen la Elsa av helt... ville inte alls. Misstanke om att Chess bligat lite surt på henne, så byttes det plats på Thea och Chess... inget som jag märkte av, för jag hade Elsa i snöret ( jag tar ju alltid den hunden som behöver mest stöd) Jag beslöt att nu chockar vi Elsa, hon får deala med en helt främmande person, så Edith fick Elsa, och jag tog, Chess, trodde jag... när jag insåg att det var Thea så bytte jag till Chess för att få hundarna i rätt ordning, då sa Edith, att det här går inte, Elsa var inte ett dugg chockad, bara helt ovillig, då bytte vi tillbaks, i samma veva kallar jag inte matte Charlotte som ett sista halmstrå... det gick inte det heller. Så när domaren kom fram och tog någon av de fyra handlers, som inte var jag... i hand...så tänkte jag att det var det, det gick som jag trott... inte alls, jag gick fram till min grupp...som var utan mig... och frågade vad han sa.... då stod det klart, vi hade blivit bästa uppfödargrupp... Jag var nog lite i chocktillstånd... för jag fattade inte, de fick säga det flera gånger till mig. PUH, så det kan gå. Vi döpte om kennel Ambush till kennel Kaos.. med all rätt :-)
Vi gick inte med Kennel Kaos uppfödargrupp i finalen. Elsa behövde få en paus från livet på insidan av en utställningsring, med all rätt, för över lag så skötte hon sig kanonfint. Däremot fick Ike göra ett försök i finalringen, men det blev bara ut och in. Sen var det bara att packa in sig i bilen och åka hemåt. Fyra dryga timmar, men körningen var ju ändå så mycket lättare än om det gått dåligt. För oj, vilken helg, vilka resultat. Härligt att känna känslan att man inte alltid måste vinna allt, utan kan vara riktigt glad ändå. Flera placeringar, fina kritiker även på mina rookies. Strålande kritik på uppfödargrupperna. Men det var otroligt skönt att få komma hem, mysa med valparna. Och känna sig stolt över mina virrpannor till söner, som tagit hand om Lili och valparna under helgen. Visst vi ringer lite då och då för att påminna om mat och så. Men det känns i hjärtat när de berättar om hur de har avbrutit sin virituella värld för att pausa och gosa med valparna.
Detta var troligen den sista utställningen för i år för oss. Känns lite konstigt. Men nu ska vi boa oss i valplådan, mysa med hundarna, ta det lite lugnt framöver. Jobb och även min kurs i skapande dans pockar på uppmärksamhet.
Har mina valpköpare Marianne och Charlotte att tacka för bilderna... Själv så hade jag inget minne... något som många som känner mig håller med om... men kameran hade jag med mig... men minneskortet... satt kvar i datorn hemma :-(