Vi bor längst bort till vänster, bakom det rosa tältet...
Utställningsdags igen… eftersom det nu inte är varenda helg
den här sommaren så kändes det väldigt tacknämligt att det inte var mer än två
veckor senast. Varför då? Jo, hundarna
behövde ju bara finputsas . I varje fall de tre som bor hemma. Laszlo var ju på
semester, men vilken tur, hans semester var förlagd till Ack Värmland du sköna…
Vart var utställningen… Ack Värmland du sköna… Nu är ju dock inte Värmland ett pyttelitet landskap. Det blev en bit att resa
innan vi hamnade på utställningsplatsen ca två mil utanför Karlstad. Mycket
värmländsk natur fick vi se på vår väg upp till Stjärnfors, Uddeholm. Det vill
säga skog och åter skog… men vacker skog. Lazslo var överlycklig när vi kom,
men var nog väldigt konfunderad över hur vi hittat honom just där, och ännu mer
konfunderad över hur det helt plötsligt i hans semesterparadis stod ett
trimbord och en trimväska på plats… Men han insåg att det var bara att gilla
läget och nyklippt och fin hoppade han glatt in i vår bil för att följa med ner
till Karlstad. Även om då Laszlo i detta
läge är en utbölingen, eftersom de andra hundarna i bilen är s k hemmahundar,
så får man nog säga att han blev väl
emottagen. Ingen hund sa något när han intog sin bur. Det måste ju vara nästan
kärvänligt, eller hur?
Björn hade rekat boende och hittat ett hotell/vandrarhem centralt och faktiskt
väldigt billigt. Lakan och städning
ingick dessutom i priset… frukost skulle vi hinna med att få serverat också…
Vad mer att önska… ja möjligen att duschen inte luktade mögel. men allt kan ju inte vara perfekt.
Vi anlände till vandrarhemmet på fredagen. Där bodde även
Ann Hübinette och hennes bror Ola. Framemot kvällningen vandrade vi iväg, rekade
runt i Karlstad och satte oss tillslut på en uteservering där vi åt och drack
gott. När Happy Hour utgått och därmed priserna stegrats så begav vi oss
tillbaks till boendet intog gästköket för ytterligare umgänge. Vilket ledde
till möten med fler som skulle ställa ut i Vålberg. Vi tycker att vi lägger ner mycken tid på våra
wheaten pälsar… men de som bodde där och hade Yorkshire… de skulle upp tidigare
än oss… men inte en chans att de skulle hinna äta frukost… uj vilket program i
pälsvård de hade framför sig på morgonkvisten…. De gick nog till sängs tidigare
än oss för att orka med. Yorkshiregänget jagade handlers till sin uppfödargruppde,
de försökte med mig… men jag nobbade …. I min förhoppning att själv kunna ha en
uppfödargrupp, trots en handler kort. Ja det blev så att de inte ville offra
sin uppfödargrupp för att hjälpa mig…. Och varför skulle jag då ge upp min
grupp för deras skull… vi skrattade gott tillsammans, och hoppades i varje fall
att vi skulle ses i finalringen.
En god frukost. Lite senare i start än vad vi brukar vara, men jag hade valt
det, för att få äta frukost i lugn o ro. Vi hade ju gott om tid. Det hade vi,
det kändes bra, men lite stressat blev det när vi skulle spana in plats runt
ringen. Det fanns ju sådana däringa plastband som markerar att där och där får
man inte stå…. Det är ju just det som är
dilemmat när man äter frukost i godan ro… Platsen med överblick över ringen i
lagom skugga… den är ju redan upptagen när du kommer fram… På något sett efter
många funderingar så lyckades vi ändå… en helt suveränplats, visserligen lite
på sniskan, men kanon. Och mitt tält är suveränt. Med fyra öppningar om jag
vill… och det innebär att det även går
att fälla ner om solen gassar på en sida.
Vi bor längst bort till vänster, bakom det rosa tältet...
Åker man på en utställning så vill man ju vinna… det är ju
vitsen med att tävla… Visst sen finns det ju det andra med, att ha trevligt,
det är minst lika viktigt… och roligt.
Samkväm runt ringen
Sen kan man ju umgås på Facebook samtidigt som allting annat...
En avslappnad pratstund matte och hund emellan i ringen
Nu är det jobb inne ringen
Den enda wheaten som placerade sig i finalerna var Bella och Ebony en hedrande andra plats i valp 6-9 månader.
Isabella Björling med Extra's Ebony
Men helst vill jag ju vinna… men inte till priset av att ha tråkigt… Hur
vill jag nu då ha det? Då kan jag svara
på det. Jag vann inte, men jag är helt nöjd med min dag. Jättetrevligt sällskap i tältet och tälten
runtomkring. Mina hundar placerade sig,
inte alla, men tre av fyra stycken i bästa tik och bästa hane. Min Chess tog
sitt andra cert. Uppfödargruppen… ja där vann jag, men vi var ensamma. Men
vilken kritik jag fick… wow… den ska jag plocka fram när nån sån där deppardag
infaller… I finalringen för uppfödargrupperna kunde Yorshiregänget och vi vinka
glatt igenkännande till varandra, de hade liksom jag lyckats hitta en fjärde
handler. BIS 4 slutade uppfödargruppen på, bara så, bara så… enormt roligt! Så det är helt klart, man måste inte vinna för
att sitta nöjd. Det kändes som många mil att resa hem på. Klart det gick lite lättare när vi var på gott
humör, men ack vad varmt. AC:n är paj… men det är bara att gilla läget och köra
och på.
Det var utställning i Svenstavik samma dag, där var matte
Charlotte med sin Elsa och ställde ut, Elsa var inte riktigt domarens typ, men
de hade en trevlig dag och kul tillsammans i ringen.
Ambush Heaven On Earth "Elsa"
Charlotte och Elsa
Även Salsa var på utställning den här dagen med sin matte Carina på Wheatenfestivalen i Södertälje.
Whilizias Proud Mary "Salsa"