GOTT NYTT ÅR!

2006 till ända. Oj vad fort det gick. Uttrycket att ”tiden går for när man har roligt” Det stämmer rätt bra. För 2006 har varit ett härligt år. Äntligen fick vi användning av valplådan. Och det två gånger.

Ros kullen

Savage Garden kullen

Även om första kullen från i våras var en smekning jämfört med den kull vi har firat jul och ska fira nyår tillsammans med. Det är skillnad på att ha två eller sju valpar i valplådan. Det är jobbigare, men det är också roligare när det är fler individer att studera.

Vi utökade under året flocken med Lili, Ambush Remember Me.

Ambush Remember Me

Och visst är det en viss känsla att få ha en egenuppfödd tik med i flocken på hemmaplan. Ur kull nr två behåller jag en tik som får bo hos en fodervärd. Fodervärden har jag lärt känna under en viltspårkurs. Så det är tydligt att aktiviteter och kurser med hundarna bara gör att vänskapsnätet utökas, och visst är en trevlig bieffekt av hunderiet.

Mycket utställningar blev det under året som gick. Tvärtemot den ursprungliga planeringen. Men när anmälningstiden för utställningarna runt om i Sverige närmade sig ”bäst före” datumet, så var det nåt lite spöke som skickade iväg anmälan, och knappade in betalningen, och då måste vi bara åka iväg, eller hur? Vi blev med husvagn i början på 2006, och den bidrog till att vi kom iväg så ofta som det blev. Så mycket enklare och lättare för hela familjen att åka iväg. Och även om “kennelpojkarna”(alltså resten av familjemedlemmarna) inte njuter av själva utställningen som jag gör, så trivs de med att umgås med alla trevliga wheaten människor som vi träffar på. Och mina kennelpojkarna är lika mycket som de är obetalda är de obetalbara, och bidrar i kenneln var och en efter bästa förmåga.
Resultaten på utställningarna för våra hundar är vi nöjda med. Det har gått bra, med CK och placeringar. Visst vill vi alla vinna som går in ringen, men det viktigaste för mig är faktiskt att hundarna har roligt, att hunden som jag visar och jag har ett samarbete, och inte att förglömma gemenskap med våra wheatenvänner.
Något som var riktigt roligt var när Kefraya var med och slogs om de bästa placeringarna i öppen tik klassen två dagar på rad i Tånga Hed.

Windisle Kefraya

Det var nämligen över 20 tikar i den klassen, bägge dagarna. Dag två fick hon till och med en reservplacering i Bästa Tik. Kaiser har varit ett nöje att visa.

Wheaten My Love Learning ABC

Han växer på sig och blir stiligare för var dag som går. Bland annat så har han placerat sig som Bim o Bir i juniorklassen. Ska bli spännande och se vad 2007 har i sitt sköte för honom utöver inplanerade parningar. Hexa jobbar vi fortfarande på att hon ska tycka att det är kul i ringen. 

Cameron Magica De Hex

Hon har fått en del CK, och några placeringar. Den största segern när det gäller den tjejen är när hon lägger huvudet på sned och viftar på svansen. Och då är hon i mina ögon oemotståndlig för då är hon tillfreds med livet … även om hon är i ringen. Ett extra tack till Kennel Cameron som hjälper till att få henne på gott humör i utställningsmiljö. Att tillägga när det gäller den tiken är att utanför ringen så älskar hon livet. För Hexa är planen att vi ska para henne under hösten 2007. Doglas går på nedvarvning när det gäller utställning.

Windisle Gravello med avkommor

Han ställs bara för att han älskar tillställningarna. Några placeringar lyckades vi ta i ringen under året. Vi kommer att ställa honom någon gång då och då bara för att det är så otroligt roligt att gå in i ringen med den killen. Det teamwork han och jag har arbetat upp under åren är en samhörighetskänsla som kanske går att beskriva med orden ” två blir ett” Det är en njutning att känna den känslan med sin hund. Att det har blivit så beror nog på hans underbara temperament, en svans som ständigt viftar så att tanken på en helikopterpropeller ligger nära till hands. Allt är roligt. Ja, utom när han får stanna på hemmaplan för då dippar till och med hans svans. Och en riktig upplevelse under sommaren var när vi på Wheatenfestivalen kunde visa upp en avelsgrupp efter Doglas.

Så har vi då Lili. Vårt älskade monster. Någon gång i framtiden kanske polletten trillar ner på den damen. Men hon har så mycket energi att det är omöjligt för henne att ha alla fyra tassarna i marken samtidigt. Lite enerverande, men också enormt roligt att jobba med den tösen. För hon är alert så det sprudlar om henne som det värsta nyårsfyrverkeri. Lyhörd och villig att lära, även om minnet är kort… Och något litet Hp har hon lyckats fånga i flykten.

 
Ambush Remember Me

Sist men inte minst så har vi då Julia. Som bor hos sin härliga foderfamilj i Knivsta. Hon har varit med någon enstaka gång på utställning. Just nu pysslar hon om sin första kull i valplådan. Det gör hon med bravur. Och jag njuter i fulla drag av att få ha Julia till låns på hemmaplan under ett par månader. För bättre fotvärmare går inte att hitta.

Windisle Julia

Ja, det var lite kort om året som gått. Och även om det låter som att vi inte gör annat än ställer ut våra hundar, så gör vi det, allihop i familjen. Det är jobb, hundkurser, scouter, skola, orientering, fortbildning, skidåkning, hus, promenader, trädgård, sol och bad, räkningar, viltspår, frissan, vänner, fest, städning, trädgård, släkt, läsa böcker, tandläkare, skrivande (min bok finns ute i bokhandeln nu), webbsidor och även vi hinner med att somna till en bra film i soffan under fredagskvällen.  Ja, det är ju inte undra på att tiden har gått fort…

Med dessa ord önskar Kennel Ambush med tvåbenta och fyrbenta medlemmar ett riktigt Gott Nytt År! Och tack för alla härliga stunder som vi haft i våra möten med alla er ljuvliga hundmänniskor, och självklart även Gott Nytt År till våra alla andra vänner och bekanta. 

GOD JUL

Vad önskar sig småvalpar i julklapp? Mat o mera mat... Och lite bus och mycket sova. Visst låter det som en härlig tillvaro. Det är det nog oclså. Det tycker även vi tvåbenta som visserligen får ta hand om de restprodukter som valparna lämnar efter sig. Men att få följa livet i  valplådan förgyller tillvaron i den allmänna julstressen.
Ha en riktigt skön o avkopplande helg önskar alla vi 12 fyrbenta och fyra tvåbenta på Aprilvägen i Jakobsberg.

Stora Stockholm = 2006 är till ända. Ja det beror ju på hur man ser på det. Men hundåret 2006 är över. Utställningen var en trevlig dag. Så trevligt det kan bli med två ringar och två domare... Dagen för min del var att jag trots min rygg (som är mycket bättre) gav mig i kast med Sudden i juniorklass för hanar. Sudden är inte min egen hund på något sätt, men han brukar vara så otroligt härlig att ställa, och vi är ett sånt team. Så jag satsade på honom och överlät mina egna hundar till behjälpliga kamrater. Sudden ville dock inte som jag denna dag. Han visade tydligt at något var fel genom att backa och till slut lägga en liten nätt uppkastning på golvet. Han fick i allafall ett Hp, vilket måste innebära att domaren hann se lite av vad den hinden går för. Vad som felade det vet vi inte, men jag pressade inte honom, utan säger bara: Snälla husse använd inte bara sele, låt honom bli van vid halsband. Men vi tar nya tag i Göteborg, vems som helst kan ha en dålig dag, jag själv var ju inte på topp. (ja ryggen... ni vet... den som jag tjatat om) Hexa däremot ,som är en typ som vi inte trodde skulle falla tikdomaren i smaken , fick vara kvar länge i ringen. En fjärde placering med Hp i sin klass. Och det är att betona att de var fler än fyra från början. Otroligt roligt att se denna tjej så alert och glad i ringen, än en gång, tack Maria för att du vill visa henne.

Keffan som inte ställs så ofta gjorde bra ifrån sig även hon. Alert som tusan efter en höstdvala gjorde hon entré i ringen, visad av Samuel, en husse från valptiden... ett kärt återseende. Keffan ville i alla fall tydligt ha kontakt med Samuel, och visade sig väl, trots några hekto övervikt (snällt formulerat) och sina oantastliga lätta öron fick hon iaf en tredjeplacering i sin klass, och ett Ck.

Alla de tre hundar som jag var involverad i fick finfin kritk. Och Hp och Ck på Stora Stockholm i den hårda konkurrens som det är i vår ras, det är inte att föraktas.

Vi avslutade med julbord uppdukat i avslutad ring. Många hade bidragit med läckerheter. Men särskilt tack vill jag rikta till Tina o Thomas Uneholt som hade huvudansvaret för organisationen av detta trevliga arrangemang. (Ett liten extra tanke går även till de som bidrog med risalamaltan kombinerad med chokladsås, för den portionen kommer jag och midjemåttet komma ihåg länge... :-)

Nu väntar jul och nyårsfirande på hemmaplan. Största julpysslet lär bli valparna som växer och frodas. Ögon börjar öppnas och snart blir det hajbaloo i lådan. Ja, inte ens jag lär hitta någon utställning att roa mig med innan Göteborg i början av januari. Men visst är det härligt att ha något att längta till. Eller är det så, att den som väntar på något gott väntar alltid för länge...

Invånarna i valplådan sover, äter och växer, sover, äter och växer osv...
Vilket innebär att allt är som det ska vara. Lugnt. Julia tar sin modersroll på allvar och pysslar om de sju små dvärgarna  så bra så.
Nu närmar det sig "Stora Stockholm" Kul har jag tyckt, ända tills häromdagen. Det sa bara pang i ryggen och ryggskottet gjorde entré. Stel som en vandrande pinne tassar jag omkring i hemmets tysta vrå. Det bästa med situationen är att pekar jag på något som ligger på en nivå onåbar för mig, så har det för en gångs skull verkan. För samtliga familjemedlemmar inser dilemmat med att inte kunna röra sig, och hjälper faktiskt till. Hoppas att det sitter i framöver :-)

Men utställningen på söndag blir inte riktigt vad jag tänkt mig, för att jag skulle visa hund i ringen är en utopi. Jag är glad om jag kan åka dit överhuvudtaget. Men känner jag mig själv rätt så krävs det nog mer än en ond rygg för att hålla mig därifrån. Som tur är finns det uppfödarkollegor som ställer upp och hjälper till. Så de hundar jag tänkt visa kommer att finnas på plats, ivrigt påhejad av mig från ringside. Om nu inte naprapaten lyckas med att fullgöra det uppdrag jag gett henne: Se till att jag är fit for fight på söndag. Hon kanske kan åstadkomma underverk, men mirakel är lite svårare... har jag hört...

Så har det då hänt. Jag har fått användning för min lilla tippexflaska. Julia valpade nämligen i morse och 3 hanar och 4 tikar ligger nu och gonar sig i valplådan under Julias vakande öga och värmande päls. Så den här gången kunde jag se en anledning att märka upp några av valparna för att skilja dem åt. Julia klarade av valpningen galant och visade tydligt att hon är en dam som gillar att hålla tider. För första valpen kikade ut 04.35, nästa 05.05 och så fortsatte det med en halvtimmes mellanrum till sista valpen var född. På minuten. Det underlättade ju för mig, för när hon inte höll tidtabellen på efter valpen som föddes 07.35 då visste både hon och jag att det var färdigt för den här gången.

Mer info och bilder om valparna kommer att läggas ut under rubriken "valpar"

Jag skrev tidigare att nästa utställning skulle bli december, Stora Stockholm. Men det är ju långt till dess... Vilket gjorde att vi i helgen var i metropolen Mjölby. Denna gång var faktiskt Björn med som chaufför och handler. Hundarna i bilen var Etta och Lili, och en gäst, Lexus en hanvalp från kennel Seamrog som huserade hos oss under helgen. Det var high life på Aprilvägen hela helgen. 6 hundar varav 3 valpar. Man kan undra om det var de tvåbenta eller de fyrbenta som var tröttast på söndagkvällen.  Det var hela nio wheatenvalpar anmälda till utställningen, varpå domaren Patrik Cederlöf ställde frågan om vi trodde att det var en rasspecial :-)

Etta gjorde riktigt bra ifrån sig i ringen, hon har snappat direkt var det hela går ut på (tvärtemot hennes syster) Hon placerade sig som tvåa ( av fem tikar i klassen)med hp och en urfin kritik. Lili blev fyra utan hp, men kritken var mycket bra. Men hon tror att hon är på någon annan planet, och har inte fattat att man ska ha alla fyra tassarna i marken för att kunna visa upp sig. Björn som visade henne fick kämpa tappert, för Lili är van att tränas av mig och tyckte att det var ett stort svek att jag hade tagit mig an hennes syster, som dessutom fick gå före henne.

Björns kommentar när vi kom hem var "Fem timmar i bilen, fem timmar på utställningsområdet varav fem minuter i ringen" Men han funderar på hänga på igen till Nyköping i januari, så helt avskräckt blev han inte. Under dessa fem timmar i det ridhus som utställningen var hade vi en trevlig dag i gott wheatensällskap. Fem timmar känns inte som så lång tid när man när det finns tillgång till tygstolar, kaffe och goda skratt. Tack för för trevlig gemenskap, Tina, Fredrik, Anders och Amanda.

Grattis!!! till kennel Seamrog som blev Bim, Bir och Bis-etta.

Fullständigt resultat finns på Kennel Seamrog's hemsida.

Vad är det som kan få en riktig sjusovare att gå upp halv tre en kall och ruggig november morgon och sätta sig bakom ratten i ett antal timmar. Eftersom jag nu syftar på mig själv, så har jag svaret och det är hundutställning. Den här gången var det Växjö som var målet. Som tur var kunde Hexa och jag kommit överens med Lena Carlsson, Kennel Leicha's att vi skulle samåka. Det innebar att vi sov där ett par timmar på fredagsnatten innan starten gick från Nyköping i lördagsmorgonens tidiga timme. Vi väntade oss inga större framgångar, bara en trevlig dag. Förväntningarna slog in till fullo. Jag visade även några av Lenas hundar, och det är både roligt och lärorikt att göra det. Fortfarande är det viktigast att Hexa håller sig på gott humör inne i ringen. Det gjorde hon så mycket  att hon, trots halt och konstigt golv,i en rätt stor unghundsklass i alla fall placerade sig fyra i sin klass, och ett litet hp fick hon i alla fall. Ett härligt knyttisbord ,med bland annat en lax som smälte i munnen, höll oss vid liv hela hemresan.
Nästa utställning blir i  december och det är "Stora Stockholm", underbart att för en gångs skull ha riktigt nära.

Valpar väntas i slutet av november månad. Läs mer här.

I helgen var det utställning i Hallstahammar med Cindy Vogels från USA som dömde. 114 wheaten var anmälda. Det var en lång dag, som ändå flöt på rätt bra trots trängseln kring ringarna.
Mina hundar fick inga placeringar, utan den största vinsten var att Lili skötte sig ypperligt i ringen, även om hon var sjövild när valpdomaren Karin Bergbom skulle klämma och känna på henne. Lili fick mycket rättvist i kritiken att hon var en glad och bångstyrig valp. Även om hon både gick och stod som om hon inte gjort annat tidigare.  Positivt var också att Hexa i sin kritik fick "positive attitude". Det är ju det som vi kämpat med att få henne att tycka att det är roligt i ringen, så Tack till Maria Söderkvist för att du plockar fram det bästa i den tjejen.
Vi avslutade utställning med ett  knytkalas som innehöll massor av godsaker, och det var väldigt skönt att kunna sätta sig i bilen och åka hemåt och bara vara trött, inte hungrig.

Återigen måste jag bara få skriva en inte hundrelaterad nyhet. Nu har min bilderbok för barn fått sin plats på hyllorna i bokhandeln. Det känns jätteroligt. Den heter inte bara svart eller vitt, förlaget heter Kabusa Böcker

Ambush Gentle Touch "Etta" var på besök för första gången hon flyttade till sin familj. Det blev en massa stoj i trädgården syskonen emellan.

Ytterligare en helg i utställningarnas tecken. Tånga Hed heter orten där begivenheterna begav sig. Terrierklubben ena dagen och SWTK:s officiella utställning andra dagen. Första dagen var behållningen att Kaiser vann unghundsklassen för hanar och blev Bim unghund. Det var första gången han var på resa utan sin egen familj med sig. Men det klarade han galant.

Foto: Boel Rosenlund

Lili fick sitt första Hp den här dagen.

Foto. Thomas Uneholt

Kefraya placerade sig som nr 2 i öppna tikklassen och fick CK, det var jag mycket nöjd med, då det var över 20 tikar i klassen.

Foto. Thomas Uneholt
 

Dag två var en av de regnigaste dagarna jag upplevt den här sommaren som just denna dag kändes som höst. Det blåste och regnade och tälten fladdrade. Vare sig jag själv eller hundarna var på humör. Lili visade tydligt att hon tyckte att lek och bus var roligare än att visa upp sig i ringen, och att en främmande man i mörk regnrock skulle vara närgången tyckte hon var helt ointressant. Det blev inget Hp den här dagen, men domaren var tydlig med att det var en lovley puppy, beautyful, but needs more training. i kritiken stod det att hon behövde "better handling". Men jag blev tröstad när jag visade Kaiser, han fick iallafall välvisad i kritiken, trots att han inte alls ville visa upp sig i regnet och blåsten och att han inte gillade det mutter som hade varit framför vårt tält mellan två juniorhanar precis innan vi skulle in i ringen. Kasier hade ju en löptik att försvara i sitt gäng, då har man annat att tänka på än att vara snygg:-). Sen kom dagens highligt, Kefraya lyckades att placera sig som reserv i bästa tikklass. 92 hundar var anmälda till utställningen, varav 55 tikar Det tycker jag att vi kunde vara nöjda med, och för en gångs skull var hennes lätta öron en fördel.

Bäst gick det för Kefrayas halvbror och vår tältkompis Casper (Windisle Inycon) han blev Best In Show den här dagen. Jätte grattis till Boel Rosenlund som äger och visade honom, och framför allt grattis till Stig Juréen, Kennel Windisle.
Även om resultat och trevligt umgänge är oavhängigt var i vårt långa land man befinner sig, så är de långa milen hem betydligt snabbare när det har gått bra, och jag är glad för att min reskompis Boel har en stor bil, med tanke på det prisbord som SWTK region Väst hade att erbjuda. Så vi hade en gemytlig men trång hemresa.
Tack till Ilse Lindblad som hjälpte mig att visa Kefraya i ringen.

En av årets begivenheter har gått av stapeln, region Stockholms rasspecial Wheatenfestivalen. Fyra av mina hundar var med. Det var Doglas Kefraya, Hexa och Kaiser. Samtliga fick fina kritiker, men den som det gick riktigt bra för var Hexa som blev Bim unghund och femte bästa tik.

Foto Tomas Uneholt

Doglas blev placerad femma i championklassen med hp, Kasier kom fyra i unghundsklassen med hp. Kefraya blev oplacerad.

Det som kändes riktigt spännande den här dagen var att Doglas hade en avelsgrupp. Fyra av hans avkommor fanns på plats och var anmälda till utställningen. Vi fick Hp och blev därmed Bästa Avelsgrupp, Härligt.

Foto Boel Rosenlund

Ytterligare en higlight var att jag återigen fick visa Sudden
(Conor´s Baloo The Bear). Vi börjar bli ett riktigt radarpar i ringen. Sudden blev BIS valp 6-9 månader.

Foto Tomas Uneholt

Hexa fick även äran att vara med i Kennel Camerons uppfödargrupp, som för dagen vann Bästa Uppfödargrupp.

Adam vann juniorhandlingen med Doglas. Det var ingen lätt uppgift han hade att gå in i ringen med den hunden. Doglas försökte mycket riktigt avvika, då han anser att det är hans matte och han som ska vara tillsammans. Men Adam gav inte upp och trots att kopplet skar in i handen gjorde han sitt bästa och vann på sin kämparanda.

Foto Boel Rosenlund

Sen måste jag bara nämna Björns insats i den nya klassen "Gubbe med hund", där han lyckades placera sig tvåa ibland de andra gubbarna. Jag är nog mest glad för att han inte vann, med tanke på att jag är enormt nöjd med hans insatser som obetald kennelpojke och vill att han ska stanna kvar på den posten och jag vill inte att han ska få för sig att han ska ha andra arbetsuppgifter :-)

Det var en mör skara av bestående av både tvåbenta och fyrbenta som vände hemåt på eftermiddagen. Men vi var nöjda med våra insatser och resultat och hade haft en mycket trevlig dag.

Lite bilder från sommaren så här långt finns under länken Album/bilder 2006

Ny bild på Kaiser under våra hundar

I helgen var jag i Norrköping på region östs inofficiella utställning och ställde ut Julia och Kaiser. Julia skötte sig galant, hon blev inte placerad men fick en fin kritik. Kaiser gjorde bra ifrån sig, han blev fjärde bästa hane och han blev även BIS junior

Hexa och Kaiser har startat året med en inofficiell  utställning för att ringtränas. Resultatet kan jag inte vara annat än nöjd med.